Avsked igen

Ska strax i väg till Arlanda och hämta upp min pappa och hans fru som varit i London. Jag har lånat deras bil medan dom varit borta vilket har varit toppen. I dag kunde jag därför köra upp mellansonen till Västerås där han pluggar. Det betydde också att jag var tvungen att säga Hejdå till honom. Vi kommer inte ses något mer innan jag åker på torsdag. Vi vet inte när vi ses nästa gång.

Så himla tufft detta är, jag vill liksom inte släppa taget och sluta krama honom. Det gör ont i hela kroppen för saknaden kommer redan innan vi skiljts åt. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid dessa avsked. Tårarna rann länge ner för mina kinder när jag körde tillbaka mot Stockholm. Och det verkade som det bara spelades känslosamma låtar på radion. Fast det var ganska befriande att sitta där på E18 och gråta en stund.

Jag vet att jag ibland önskade att barnen skulle bli större när dom var små. När man var mitt uppe i småbarnsåren och sällan hade en ledig minut då kunde man önska att dom snart skulle bli mer självständiga. Det är svårt att förstå i dag. Nu när dom är vuxna och självständiga (precis som det ska vara) så skulle jag gärna få tillbaka dom där små igen. Dom som alltid fanns med mig. Tänk att kunna krama dom, lukta på dom, gosa med dom hela tiden och som sagt bara ha dom där nära nära.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.