Hejdå 2018

Det får bli en summering av 2018 en dag ”försent”. Men det känns viktigt med en återblick. Att ta sig en stund och tänka tillbaka på det som har hänt under året och göra en liten summering. Hur gick jag in i 2018? Hur såg det ut för ett år sedan? Var befann jag mig då och var befinner jag mig nu? Vad har jag upplevt och hur har jag förändrats? Ja, en återblick är viktig!

Den här bilden la jag upp på Instagram 1 januari 2018

För ett år sedan så bodde jag i Sverige, i en lägenhet välfylld med saker och ägde och drev en större butik som gjorde att jag arbetade runt en 60 timmar i veckan. Jag kände mig för det mesta stressad, det fanns alltid mer att göra än vad jag hann med och jag kände inte mycket glädje. Det var som att allt bara snurrade runt och jag bara försökte hänga med. Även då jag var ledig, kände jag mig aldrig ledig och jag hade inte tid och ork för något utöver jobbet.

Jag visste då att jag ville förändra mitt sätt att leva, men jag kände att jag var så låst. Det kändes svårt och inte möjligt för stunden. Det var liksom bara att gilla läget och köra på. Inbilla sig själv att det kommer bli bättre, att jag snart skulle kunna jag jobba lite mer lagom och då skulle jag få tid till att göra roliga saker och då skulle allt vara bra. Ja typ så gick mina tankar.

Mitt liv har förändrats totalt under detta år. Vad jag hade när jag gick in i 2018 så finns inget kvar. Jo hela min familj finns kvar❤ Men annars kommer nog 2018 bli det år som kommer bli mitt mest spektakulära och det år med absolut störst förändringar. Men det återstår ju förstås att se. Vem vet vad framtiden har att erbjuda.

När jag lämnar 2018 så bor jag i USA (men i Sverige på besök just nu), bor i en lägenhet med väldigt väldigt få saker, jag äger nästan ingenting och jag jobbar inte alls. Jag känner mig lugn och glad. Jag har tid till att ta hand om mig själv och göra det jag önskar. Jag känner mig snäll och levande. Jag är ledig jämt och för stunden är det precis vad jag behöver. Nu orkar jag igen och glädjen är tillbaka.

Det kan hända väldigt mycket på bara 12 månader. En början på ett år kan se ut på ett sätt och sen den sista dagen på året kan allt se totalt annorlunda ut. Jag är tacksam för min förändring. Jag lämnar 2018 med ett stort leende.

Och bokstavligen avslutade jag faktiskt också 2018 med både dans och skratt. I går umgicks jag med ett gäng underbara kvinnor, både såna jag känner sen länge och några som jag träffade för första gången. Under middagen delade alla med sig av sitt 2018 och det fanns några tydliga gemensamma nämnare bland oss runt bordet. Det var att år 2018 hade varit ett turbulent och händelserikt år med mycket stora förändringar.

Jag skulle önska att jag kunde packa ner och ta med mig alla dessa fina kvinnor jag hade till bordet i går. Jag menar att jag skulle vilja ha dom därborta i USA. För det jag ännu inte hunnit med är just att hitta vänner. Och det blev så tydligt i går att både ”gamla” och nya vänner är viktiga och något jag redan börjat sakna.

Välkommen 2019!

Nyårstänk

I dag har jag inte gjort någonting. Jag vaknade upp sen förmiddag och kände verkligen att jetlagen kommit. Tung i huvudet och det ända jag velat göra hela dagen är att slappa. Tur att det var en sån där typisk dag som man absolut inte vill göra någonting. En sån där dag du inte vill gå utanför dörren för att det är så jäkla trist där ute.

Nu när jag är här i Sverige så har jag verkligen funderat på vilka jag vill träffa. Vilka människor är viktiga för mig? När jag nu bara har ett par veckor på mig så måste jag ju välja. Det lustiga är att dom jag trodde var viktigast kanske inte kommer vara det. Nu blev det lite djupt men utan att prata klartext så blev jag lite ledsen i dag då jag insåg att en vän inte tycker det är lika viktigt att träffa mig som jag tycker att det är att träffa henne.

Jag har också börjat tänka lite på att vi faktiskt står inför ett nytt år. Jag gillar att det blir en ny start, en känsla att allt börjar från noll. Det är fräscht på något sätt. Men det känns inte lika viktigt i år som jag tyckt andra år. Jag har liksom redan haft mitt nyår på något sätt. Man kan till och med säga att jag har startat mitt ”nyliv”. Det började i slutet av september, på min 50-årsdag, då jag satte mig på ett flygplan med en packad resväska och lämnade Sverige. Då började jag min nästa och nya halva av livet. Visst är det väldigt symboliskt?

Det här nyåret blir mer bara ett förtydliganden av dom löften jag redan tagit för dryga tre månader sedan. En avstämning på att jag faktiskt har lyckats hålla dom flesta jag gav på min födelsedag. Det här nyåret får bli att fira att jag förändrat mitt liv till det jag ville. Och att jag ska fortsätta leva livet fullt ut. Jag har givetvis mycket att lära, att förändra och förändras tar tid. Men jag har påbörjat och är en bra bit på väg.

Så skål till att;
– jag bor där solen lyser varm, himlen är blå och färgerna är starka (jag vet att jag ofta upprepar mig)
– jag har blivit minimalist
– jag har massor av äventyr framför mig

En boll i taget

”Jag har inte tid att ha tålamod”

Så sa min yngsta son ofta när han var väldigt liten. Och inte så konstigt med en mamma som jag. Uttrycket kunde lika gärna varit mitt. Jag tycker till stor del att det kan vara bra att ha lite bristande tålamod, det får dig faktiskt att göra saker NU. Du har inte lust att vänta på ”bättre tider” eller ”senare”, utan det blir ofta att du hoppar in med hull och hår i nya saker. Du orkar inte vänta och planera, utan du vill börja på en gång. 

Samtidigt är det ju så att det inte alltid går att göra ALLT på en gång. Och är det dessutom många olika saker du vill göra så blir det ännu svårare. Klart stressande för en person som jag. Jag vill ju hinna med så mycket och jag vill inte vänta. 

Vart vill jag flyga?

I går satt jag därför och gjorde en lista på det jag vill göra. Hade inte tänkt att den skulle bli så enormt lång. Jag ville försöka få den att bara innehålla det jag vill prioritera att göra de närmaste månaderna. Lyssnade nämligen på en podcast (kommer inte ihåg vilken) och där gästspelade Chalene Johnson som pratade om 90-day challenge. Och det lät klokt. Att skriva upp några mål (typ 1-3) som du sedan genomför under tre månader.

Men jag inser nu att det blir svårt. Dels är min lista lång, det blir svårt att välja. Men också för att även om jag vill göra alla dom där sakerna på listan, så känns det inte som att jag vill göra dom just nu. Låter det märkligt? Ja det är som jag har väldigt mycket drömmar och mål, men jag inte vill förverkliga dom nu. Jag känner mig inte så driven och målinriktad. Vill både mycket och inget. 

Betyder det här att jag är nöjd? Att jag faktiskt tycker att där jag befinner mig just nu är precis var jag vill vara? 

Nu blev det glasklart vad mitt mål blir de närmaste 90 dagarna😊 Det blir att fortsätta göra det jag gjort de senaste veckorna. Ta en sak i taget. Oavsett vad jag gör försöker jag bara göra det och ingenting annat. Inget multitaskande här inte. Man kan verkligen säga att jag bara har en boll i luften. Och det ska jag fortsätta med. Jag vill inte jonglera med flera bollar just nu.


Återblick

Jag har nog alltid haft en anteckningsbok som jag skriver upp idéer som jag får och om vad jag tycker, tänker och planerar. Och så lite hur jag mår och vad jag önskar. Ofta skriver jag i punktform, typ som en lista. Den bok jag skriver i just nu har jag haft sedan i mars det här året. Och när jag tittar tillbaka på vad jag skrivit då och under sommaren förstår jag vilken enorm resa jag gjort.

I mars skrev jag;
– måste man ha så många bollar i luften samtidigt?
– jag vill vara fri!
– varför är jag aldrig nöjd? Är det så för alla?
– gör vad jag vill, men ändå inte…
– påbörjar, men sällan avslutar
– PRIORITERA BÄTTRE! – glömmer äta, glömmer familj, glömmer vänner, glömmer intressen
– TRÖTT, TRÖTT, TRÖTT

För mig blir det så tydligt när jag läser detta att jag gjort rätt. Allt ovan vittnar om att jag inte mådde bra. Det känns som allt som är viktigt i livet la jag ingen tid på alls. Glömde bort familjen och hälsan. Det som ska prioriteras mest av allt, eller hur? Det framgår så tydligt att jag har för mycket att göra, jag är involverad i mer än vad jag klarar av och det är som jag drunknar.

I April skriver jag;
– göra mig av med allt
– börja om från noll. Går det?
– uppnå total frihet
– minimalt med ansvar som jag inte vill ha
– äga så lite som möjligt
– ha inget som knyter mig fast och får mig att känna att jag inte kan förändra i morgon om jag vill

Jag kommer ihåg den där dagen då jag skrev detta. Då var det något jag bara rabblade ur mig. Satt och funderade där och då och lät pennan gå. Vad önskar jag mig? Vad vill jag? Tänkte då inte att det skulle bli verklighet så snart. Jag hade alla svaren inom mig, vad som skulle få mig att må bra. Men att jag skulle se till att mina önskningar uppfylldes (och dessutom på bara några månader) det visste jag inte då. 

I dag skriver jag;
– lugn
– glad

Det blir inte så mycket på min lista. Och det är inte viktigt. Men det är annorlunda att inte kunna spotta ur sig hur mycket som helst (som jag brukade). Jag är nog ganska tom just nu. Det är skönt att ha lite att tänka på. Jag har tid att fundera på livet och vad jag vill fylla det med. Mitt papper är nästan blankt. Hela jag har börjat om. Undrar vad jag skriver om några månader?

”När man har haft bråttom länge, måste man stanna upp och vänta in sin själ.”

Bli en fiskare

En bok som jag fick med mig från Sverige var Simplify your life. Eftersom min tanke är att förenkla livet, så är det ju klokt att ha en handbok. Jag har läst den ett par gånger tidigare och nu har jag haft den framme och plöjt ett kapitel då och då. Jag gillar den mycket för att den är rakt på sak. Och förklarar teori och praktik utan en massa krusiduller. Enkel med andra ord.

Boken beskriver Livspyramidens sju steg som kommer leda till människans grundläggande behov – ENKELHET. Att människan i botten har en lust att bara ha det bra och inte göra någonting alls. Tyvärr tappar vi ofta bort oss på vägen till att skapa en bekväm och behaglig tillvaro. Vi komplicerar det hela och drunknar i stället i vårt arbete att försöka förenkla för oss i slutändan. 

Du kanske har läst om fiskaren som valde enkelheten direkt;

En bankman var på semester i en liten mexikansk fiskeby. Han var ute och promenerade i hamnen en morgon när han såg en fiskare komma in med sin båt. I båten låg flera stora fiskar och bankmannen gick nyfiket fram och frågade: ”Hur lång tid tar det att få en sådan fångst?”

Fiskaren svarade ”Bara ett litet tag”.

Bankmannen blev nyfiken: ”Varför stannar du inte ute längre och fångar fler fiskar?”

Fiskaren svarade att det här var tillräckligt för att han skulle kunna ge familjen ett bra liv med allt de behövde.

”Men vad gör du då resten av dagen?” frågade den nyfikne bankmannen.

Fiskaren svarade ”Vanligtvis vaknar jag upp tidigt på morgonen, åker ut och fiskar. Sen åker jag tillbaka på förmiddagen och leker med mina barn. På eftermiddagen umgås jag med min fru och vilar med min familj och på kvällarna går vi ner till byn för att spela gitarr, sjunga och dansa.”

Bankmannen tyckte lite synd om fiskaren och sa ”Du, jag har en civilekonomexamen och jag kan hjälpa dig att bli rik. Från och med nu är mitt förslag att du ska lägga mer tid på att fiska. Då får du mer fångst och när du säljer fisken får du snart råd med en större båt. Då kan du fånga ännu mer fisk och då har du snart råd med en hel fiskeflotta. Istället för att sälja fisken här i hamnen kan du börja sälja direkt till butikerna. Då kan du flytta in till storstaden och sköta din expanderade verksamhet, sen kan du flytta kontoret in till Mexico city och expandera i hela världen.”

”Och vad händer efter det?” frågade fiskaren.

Bankmannen skrattade.

”Då kan du leva som en kung! Och när rätt tid är kommen så kan du sälja företagets aktier och tjäna flera miljoner.”

”Och efter det?” frågade fiskaren.

”Efter det kan du dra dig tillbaka, flytta till ett litet hus här i fiskebyn. Vakna tidigt på morgonen, fånga några fiskar, åka hem, leka med barnen, njuta av dagen med din fru och på kvällarna kan ni gå ut och spela gitarr, dansa och sjunga”.

”Men är det inte det jag gör just nu?” sa fiskaren.

Den här historien beskriver så bra vad enkelhet är. Och vad det här med att vi ofta strävar efter att ”inte göra någonting”, men att vi tror vägen dit måste innehålla arbete som är komplicerat och troligen sliter ut oss. Många skulle nog må bättre av att leva på det sätt vi är födda att leva, att inte sträva efter mer och mer hela tiden utan vara nöjda med det vi har.

Ett enklare liv handlar om att njuta av livet till fullo, med det vi värdesätter allra mest. Ställ dig frågan – Jobbar jag för mycket? Skulle jag hellre vilja jobba lite mindre och redan nu ha mer tid till att ”göra ingenting”. I stället för att försöka tjäna så mycket som möjligt för att sedan kunna ”göra ingenting”. 

Det är kanske nu ordet LAGOM passar bra!

Det kanske inte alls är så fel att säga LAGOM ÄR BÄST.

Skolbussdröm

Tänk att köpa en gammal skolbuss och bygga om den till sitt hem. Visst låter det häftigt?  Det är fascinerande att höra om människor som har valt att minimera sina ägodelar, och flyttar in i en ombyggd buss, för att hitta en livsstil som ger dom mer frihet. Jag älskar tanken på att allt Du äger och behöver ryms på några få kvadratmeter på hjul, vilken enorm frihet!

I vintras såg jag en dokumentär, Expedition Happiness, om ett par tyska ungdomar som gjort just detta. De köpte en gammal skolbuss osedd och efter att under några månader gjort om den till en rullande bostad så gav dom sig ut på vägarna i Nordamerika för att söka lyckan.

Tänk dig att kunna ta dagen som den kommer. Vakna upp på en ny plats varje dag om du vill. Eller stanna längre på en plats där du trivs och sen fortsätta vidare till nästa ställe när du vill. Är det inte den absoluta friheten? Jag blir så inspirerad av sådana här äventyr och det finns absolut på min bucketlist att under lång tid resa runt och uppleva olika platser. Jag har nog en nomads själ, det är naturligt för mig att ständigt längta vidare någon annanstans.

Det där med att bygga om en skolbuss och göra det till sin bostad är inte helt ovanligt. Bussarna kan bli riktigt fina och rymmer hela familjer. Många kan du följa på nätet. Anledningarna är olika varför dom väljer att att bo så här. Här är två intressanta bloggar att kika in på. 

Jag tror den här typen av boende inte passar alla, men låt dig ändå inspireras av människor som följer sina hjärtan och väljer att leva utanför den västerländska normen.

Vilken frihet. Vilken dröm.

Skriva vadå?

Visst har jag tänkt att det är synd att jag inte började tidigare att blogga. Det liksom känns som det är över tio år försent om du vill lyckas med en blogg. Eller? Jag har börjat några gånger tidigare, men det har runnit ut i sanden. Det gäller ju att ta sig tid och ha tålamod. Där har det tidigare spruckit för mig. Nu har jag tid, men har jag tålamodet?
1cc4ff236d8168d818ed13e3853195a9
Alla har vi väl följt Carrie Bradshaw i ”Sex and the City” och önskat att man kunde vara som hon. Sitta där i en snygg outfit och få ur sig något fyndigt och välformulerat. Ja, det vore en dröm absolut. Men i mitt fall blir det svårt att skriva om ett glamoröst liv i en pumpande storstad med heta pinglor till vänner. Om jag inte fullständigt ska ljuga och överdriva förstås.

Men en blogg ska väl mest handla om verklighet, eller?

Så som jag tänker nu kommer ni få inblick i mitt liv som jag håller på att bygga upp långt borta från Sverige. Och höra om varför jag väljer att lämna allt med enbart en resväska och börja om helt från början. Att få veta mina mål och se hur jag lyckas uppfylla mina drömmar.

Men det måste vara lite mer krydda än så tänker jag för att min blogg ska bli populär. Det gäller nog att våga ha åsikter och skriva om dom rakt upp och ner kring aktuella ämnen. Om sådant som upprör och engagerar. Och förhoppningsvis är det tillräckligt för att lyckas sticka ut och för FRÖKEN ÖKEN att göra sig ett namn.

Nu är det dags

För snart tre månader sedan skrev jag följande:

”Jag vill…

…bära klänning och hatt varje dag
…bo där solen lyser varm och himlen är blå
…umgås med glada och positiva människor
…ta hand om min kropp och själ!

Är detta realistiskt att vilja? Är detta något jag kan se till att få?
Ja, det är klart det är! 

Varför har vi ofta ganska enkla och realistiska drömmar och mål, men gör inte alltid tillräckligt för att förverkliga dom? Varför säger vi till oss själva att det inte går och ofta ger upp tanken? För mig har det alltid varit viktigt att göra det jag vill. Och förändra när det är dags, när jag inte längre gör det jag vill.

Jag står inför en tid med stora förändringar. Helt nödvändiga förändringar för att livet ska vara som jag vill att det ska vara. En allt för lång tid har jag motat bort min inre röst som säger vad jag måste göra. Nu är det dags. Det är dags att börja räkna ner till då jag sätter på mig hatt och dansar runt i solsken.”

Nu är det sex veckor sedan jag lämnade Sverige. Jag bär faktiskt klänning varje dag och hatt det bär jag ofta. Jag bor där solen lyser varm och himlen är blå, människorna runt omkring mig är glada, trevliga och jag vill även lägga till hjälpsamma. Jag har slutat upp att pressa både min kropp och själ till det yttersta. Jag lägger tid på att träna och äta både nyttigt och tillräckligt. Jag har förändrat mitt liv totalt på några veckor.
Det går, jag lovar!!

I dag lägger jag till en till sak på listan ovan.

Jag vill…
…skriva!