Tisdagstankar

Har precis avklarat ännu en stund på löpbandet. Jag är förvånad över att det går så bra, framförallt att jag inte tycker att det är tråkigt. Tidigare har jag fått pressa mig för längre stunder på löpbandet, men nu går en halvtimme utan några bekymmer alls. Och det är klart att det blir lättare att springa och titta på en underbar soluppgång. Strax efter sju såg det ut så här.

Jag har gjort lite upprensning också, på Instagram😊 Jag har testat att vara med på några så kallade followloops. För er som inte är bekant med vad det är (var själv inte det för ett par veckor sedan), så innebär det att om du börjar följa någons konto så följer dom tillbaka. Och visst är det kul att få många följare, mina har blivit väldigt många fler än vad jag haft om jag inte deltagit i det här. Men baksidan är ju att du får följa en massa konton du inte har något som helst intresse i. Och jag har insett att jag vill lägga min tid på att följa konton som inspirerar mig.

I dag ska det bli en väldigt fin dag och jag tänkte lägga mig vid poolen och lyssna på några podcasts. Det är förstås väldigt lyxigt att kunna göra detta, som att ha semester hela tiden. Men jag ska erkänna att det inte alltid är så lätt att känna att det är okej. Det är som jag är programmerad att jag borde göra mer. Det är liksom lite fult att GÖRA INGENTING. Varför denna ständiga känsla att jag måste prestera? Varför kan jag inte helt njuta av att ha tid att bara vara?

Det är väl här den stora frågan om vad meningen med livet är. Jag tror att många av oss (inklusive mig) fått det hela om bakfoten. Vi växer upp och lär oss att vi behöver arbeta hårt för att tjäna bra med pengar så vi kan få ett gott liv. Hela tiden matas vi med att göra så mycket som vi bara kan, men ingenting är riktigt bra nog. Det går alltid att göra mer och bättre. Det är nog en del av förklaringen i att jag inte känner att jag gör tillräckligt för stunden. Jag skulle ju helt enkelt kunna nyttja min tid mycket bättre….

Men jag har bestämt mig för att kämpa emot mina motsträviga tankar och slappa på. Som sagt jag ska nu lägga mig vid poolen, njuta av värmen och lyssna på något som får mig att skratta. Är det inte det vi borde göra mer av? Ta hand om oss själva, njuta av livet och vara tacksamma för att vi kan ta ledigt en stund.

Var stolt istället

Nu har jag hittat en serie som jag inte kan sluta titta på. Så typiskt mig att inte kunna göra något lite lagom. Nej jag går verkligen ALL IN i det jag gillar för stunden och har mycket svårt att stoppa mig. Är det dålig karaktär det kallas? Och visst jag har tid att marathontitta på en tv-serie, så ska jag bara göra det? Det här med att vara lite av en extremmänniska kan vara lite jobbigt och jag har ofta tänkt att det skulle vara så mycket lättare om jag var en sån som hade lättare att begränsa mig.

Jag tror många känner igen sig i att ha drag i vår personlighet som vi skulle vilja vara utan ibland. Och jag vill inte ha dålig karaktär! Men är mitt bristande tålamod och att ha svårt att säga NEJ till mig själv något jag ska försöka jobba bort? Eller ska jag i stället se det positiva i vad det extrema i mig faktiskt är. Det får mig ju att bli väldigt engagerad i saker. Jag kastar mig lätt in i nya saker som lockar och jag kan alltid övertyga mig själv om det jag gör är det absolut bästa😊

Så när borde man försöka ta tag i sina sidor som man ibland tycker är lite jobbiga? Ska man alltid sträva efter ”utveckling” eller ska man istället vara tacksam för sina ”speciella” sidor av sig själv? Det är ju det där lite extrema (ALL IN RIGHT NOW) personlighetsdraget som gör att jag är JAG. Skulle det vara bättre om jag försökte utveckla ett bättre tålamod, tonade ner min spontanitet och nyfikenhet och sa nej till mig själv oftare?

Jag bestämde mig just för att köra på i ”gamla” hjulspår. Jag är som jag är och jag har ingen lust att utvecklas på vissa plan. Det är kanske det som är tjusningen med att blivit 50+. Jag har haft många år på att utvecklas till just den jag är och det kanske är dags att vara stolt över resultatet istället. Det finns säkert dom som avundas mina mer extrema sidor precis som jag sneglar och beundrar andras mer kontrollerade personligheter.

Summan av det hela – VÅGA VARA DEN DU ÄR OCH VAR STOLT ÖVER DET❤

Och för er som är nyfikna och vill ha tips på en serie som inte går att sluta titta på så rekommenderar jag HEMMA IGEN.

Vad skulle flytta in?

Vilka otroliga mängder snö det har kommit hemma i Sverige. Jag ser alla fina bilder av en massa snö. Vinterlandskap är väldigt vackert, verkligen! Men uh vad jobbigt det ser ut också. Jag kan inte säga att jag saknar det där med att skrapa bilrutor, halka och FRYSA. Nej jag är ingen vintermänniska, har aldrig varit. Visst att åka till fjällen och ha några dagars skidåkning kan vara kul, men att leva i eländet som vintern är i mina ögon det är jag glad att slippa.

Här några bilder från förra vintern i Sverige. Som sagt vackert❤

Vi har lite ”dåligt” väder här också. I går regnade det och var ganska grått på himlen. Inte så vanligt här. Och temperaturen ska bara ligga på dryga 15 grader under några dagar. Jag känner direkt att jag bara vill krypa upp i soffan och se en film och äta popcorn. Och så här några dagar är det ju lite mysigt, men tänk i Sverige ville jag gå i ide under flera vintermånader. Ett kallt klimat är tufft, det är inte lätt att hålla energin uppe då du inte får ljus och värme.

Nu ska jag inte prata väder mer (typiskt oss svenskar). Nu går vi över till det här med minimalism istället. Jag vet att det är många med mig som ser fördelarna med en minimalistisk livsstil. Jag har drömt länge om det här med att äga lite och ha det enkelt och ordnat kring mig. Jag vet inte varför jag så länge strävat efter det här, men jag vet att jag dragits till denna enklare livsstil sedan början på 2000-talet. Jag kom då i kontakt med Karen Kingstons, Clear Your Clutter with Feng Shui (eller Rensa i röran) och den har jag läst då och då som en bibel.

Det har tagit mig närmare 20 år att få till det, att komma till den nivå som jag vill ha. Jag skriver nivå för det här med minimalism är ju olika för alla, det finns ingen regel på HUR många saker du ska ha eller HUR enkelt ditt hem ska var inrett. Nej det är klart att alla hem ser olika ut oavsett om dom är minimalistiska eller inte. Det finns ju dom som är mer extrema och deras nivå ligger kanske på ett maximum på 100 tillhörigheter. Andra tänker inte på det viset utan strävar mer efter det praktiska eller vackra.

Min nivå har jag märkt ligger på att ha så få saker som möjligt men ändå vill jag ha det praktiskt. Jag vill att mitt hem ska innehålla det som förenklar mitt liv, inte krånglar till det. Så minimalism är individuellt och ens egen nivå måste givetvis bestämmas på hur familjen ser ut, vilka intressen du har och vad som är viktigt för just dig.

Det jag ofta sökte på nätet och i böcker var någon form av hjälp på vägen. Steg för steg metoder, checklistor och tips för att lyckas. Och det finns en hel del att hitta. Det mest vanliga tillvägagångssättet är att rensa bort lite i taget, att börja smått typ med en kökslåda och sen ta sig an större områden efter hand. Sen finns KonMari metoden som istället för områden menar att du ska rensa ut olika kategorier. Alltså i stället för att du ger dig på att rensa ut hela ditt vardagsrum så tar du och koncentrerar dig på bara böcker. Och då ska du rensa bland alla böcker i ditt hem oavsett var du förvarar dom.

Jag gillar KonMari metoden, den är väldig tydlig och får dig verkligen att tänka till vad det är för olika typer av saker du omger dig med. Jag gillar också det hon säger om att en sak ska ge dig JOY, att du ska ställa dig frågan om en sak tillför dig lycka. Det gör utrensningen enklare genom att hela tiden fundera på och ta beslut om en sak är viktig för dig eller inte. Om en sak glittrar tillför den dig troligen lycka och är då nödvändig.

Men jag har börjat tänka på att du skulle kunna kombinera lite KonMari med den mer vanliga metoden. Jag tänker så här…. att om du tar ett rum i taget, tömmer det helt och sen ställer tillbaka bara det som du vill ha. Det blir som att flytta in och inreda på nytt. Skulle du då inreda det precis som tidigare? Visst är det en intressant tanke? Du ska använda de möbler och saker du tidigare hade i rummet, men nu ska du rensa bort allt du inte längre vill ha. Jag är ganska säker på att det bara blir en bråkdel av det som tidigare var i rummet som får flytta tillbaka in. Är det inte så?

Visst kan det bli väldigt rörigt när du håller på. Att släpa ut allt från ett rum till ett annat kan ju innebära att det blir väldigt trångt och stökigt där alla möbler och saker från rummet hamnar. Men det är bara tillfälligt och för en ”kort” stund. Bara under tiden du bestämmer sakernas öde. Tänk nu vad kul att ha ett rum som är som ett blankt papper. Det kommer bli så mycket lättare för dig att börja om helt från början. Att börja med absolut ingenting och sen tillföra en sak i taget in i rummet. För varje sak du funderar på att ta in i rummet ställer du dig frågan om den tillför dig något. Behöver du den här saken?

Tomt rum – blankt papper. Fyll det bara med det som är viktigt.

Jag tror verkligen på att det skulle funka. Du behöver fortfarande vara väldigt motiverad till att vilja förändra ditt hem. Att du har bestämt dig för att ta i ända nere från tårna för att nå den där enklare livsstilen som färre saker leder till. Du måste vara beredd att rensa bort känslor som lurar dig om hur det ”bör vara” eller om vissa sakers värde och betydelse. Materiella saker kan ha ett hårt grepp om våra känslor och kan vara svårt att släppa taget om även om vi önskar det. Men det är nödvändigt att satsa om du ska kunna vinna.

Varför inte börja med att göra en tankelek för att pröva metoden? Börja med sovrummet och i tanken tar du ut allt och tömmer rummet. Om det är väldigt mycket saker så skriv ner allt. Blir listan lång? Skriv ner precis allt, minsta lilla sak som befinner sig i ditt sovrum. Fundera sedan på vad du skulle kunna stryka från listan. Vad skulle du behålla? Se till att stryka allt du inte tycker är nödvändigt att ha i ditt sovrum. Låt bara det du absolut behöver få flytta tillbaka in i rummet. Hur ser ditt sovrum ut då?

Så här ser mitt ut.

Mitt sovrum är mer eller mindre tomt och kanske är det inte precis det du strävar efter. Vilken nivå av minimalism man väljer är upp till var och en, vi har alla olika uppfattning om vad vi behöver för att trivas. Du kanske behöver ha en byrå, gillar växter och anser att gardiner är ett måste. Det finns inget rätt eller fel. Däremot så rekommenderar jag dig att hålla allt till ett minimum, det är ju just det som är minimalism. Att du ska ha så lite som möjligt av saker som tar din tid. Ett rum ska ge energi – inte stjäla den.

Monday morning

Då var helgen över och måndag morgon är här! Varje måndag är som en nystart, tycker ni inte? Eller så hör ni kanske till skaran som inte gillar måndagar. Men för mig är det en dag för att planera vad jag vill hinna med och få gjort den kommande veckan. Det är liksom skönt att ha en plan och ha lite koll på läget. Jag har ju väldigt mycket tid till vad jag vill för stunden och då vill jag verkligen ta vara på det och nyttja all min tid på bästa sätt.

I fredags när jag skrev sist var jag ju på väg ut på en ny vandring. Det blev att vi åkte ner till ett område som heter Papago Park och där valde att gå en fem kilometer runda. Det blev inte så utmanande, utan mer en längre promenad i vacker miljö.

Och så i lördags fick vi se äldsta sonens nya boende. Han har hyrt en urläcker lägenhet med stor balkong på tionde våningen med fantastisk utsikt. Och där planeras stora fester framöver😄

Vi avslutade helgen med att titta på Superbowl. Jag kan väl inte säga att jag är så superintresserad, men det hör liksom till att sitta och titta med familjen. Vi hade ju förstås hoppats på att vårt favoritlag Seahawks hade varit med till slutet, men så blev det inte. Så det kanske inte var så passande att sätta på sig Seahawkströjan, men det fick bli den ändå.

Glad & Tacksam

Så var det fredag igen! Och för min del så innebär det att jag ska ut på en ny vandring. Maken är ledig och vi har tänkt att fredagar får bli dagen då vi ger oss ut och vandrar. I dag tänkte vi ta oss till Papago Park och utforska det området. Där ska finnas flera olika leder som inte klassas som så ansträngande. Det känns som det är precis vad vi söker i dag. Så nu ska matsäcken packas med goda smörgåsar, nötter och en massa vatten.

Och då det är fredag så blir det en liten återblick också. Den här veckan har varit min bästa träningsvecka på länge. Känner mig så nöjd med att varit på gymmet flera gånger. Det jag är extra glad för är att det känns så bra när jag springer på löpbandet. Har också varit ute och cyklat ett pass. Hade tänkt att det skulle bli två pass, men valde faktiskt att ta löpbandet en extra gång i stället. Så jag är mest glad för denna vecka… att träningen känns så bra.

Och vad är jag mest tacksam för? Denna vecka har jag tänkt mycket på hur tacksam jag är för att ha TID. Att jag har tid till att ta hand om mig själv. Jag har tid att träna, vila, läsa och skriva. Ja allt som jag mår bra av. Jag har tid att prioritera mig själv och det är jag väldigt tacksam för.

Se nu till att få lite fredagsmys❤

Jobba var?

To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all.

Oscar Wilde

Jag har börjat tänka lite på vad jag vill jobba med sen när jag kan. För stunden trivs jag med min ”påtvingade” arbetslöshet. Att få stanna upp mitt i livet och bara ta ett stort avbrott från yrkeslivet var något jag behövde. Att få ta dagen som den kommer under en längre tid och bara ha tid till det jag vill. Men jag börjar faktiskt bli lite smått sugen på att börja jobba. Frågan är bara vad jag vill jobba med?

Det är faktiskt inte helt enkelt. Jag försöker tänka på vad som är viktigast för mig och lista det. Men det är lättare att göra en lista på det som jag inte vill. Är det inte ofta så att det är så mycket enklare att veta vad du inte vill, men svårt att veta VAD DU VILL! Fast det kanske blir sak samma då det du inte vill är motsatsen till vad du vill. Det bara känns så negativt att lista det jag inte vill. Men så här ser mina listor ut i alla fall.

JAG VILL:
– kunna gå eller cykla till jobbet
– ingå i ett trevligt team
– ge service
– ha tydliga arbetsuppgifter

JAG VILL INTE:
– ha ansvar över andra
– sitta ner hela dagarna
– ha för stora krav
– ha ständig stress
– ha för lite att göra

Som ni ser så vill jag ha ett enklare arbete där kraven inte är för stora. Jag vill röra på mig, inte vara chef och ha trevliga människor runt omkring mig. Gärna ha mycket att göra (för att inte bli uttråkad) men absolut inte jobba under ständig press och stress. Och så vill jag veta vad som förväntar sig av mig, så jag kan klara av och känna mig nöjd Jag har kommit en bit på väg, eller hur?

Så vet du vad du vill och inte vill? Jobbar du med det du vill? Har du ställt dig frågan om Du lever som Du vill? För det är väl inte tänkt att du bara ska existera?

Inget sötsug längre

Haft ett bra gympass med både löpning på löpbandet och styrkepass för armar och ben. Tänkte att jag skulle köra precis samma pass tre dagar i veckan. Tycker jag har fått till det så bra och genom att göra precis likadant så behöver jag inte tänka bara göra. Sen har jag tänkt att komma ut på cykeln två dagar i veckan och göra en vandring varje fredag. En dag i veckan får vara vila. Känns bra att ha en plan. Så här får det se ut i februari månad har jag tänkt.

Sen måste jag få visa vad gott jag åt direkt efter gympasset. Blåbär är ju väldigt gott (och nyttigt). Och i går köpte jag både färska blåbär att ha på yoghurten, men också blåbärs-bagels. Alltså så jättegott. Jag delade på dom och stoppade ner en stund i brödrosten. Sen bara smör som smälter på dom. Verkligen mums!

Något som jag har upptäckt att jag blivit sedan jag flyttade hit är att vara mindre sockerberoende. Jag har alltid varit en liten sockerråtta, gärna stoppat i mig något sött som godis och druckit en hel del läsk. Konstigt nog har det här suget försvunnit nästan helt. Vilket jag förstås är jätteglad för, men det är ändå lite märkligt tycker jag. Visst tar jag ett glas läsk ibland och någon liten chokladbit, men jag är sällan sugen på det. I Sverige pulade jag i mig betydligt mer onyttigheter.

Nog att det inte finns lika gott smågodis här som det finns hemma i Sverige, men om jag skulle vilja så skulle jag förstås kunna hitta lite gott här också. Men det är som jag bara inte saknar det alls, drömmer varse om geléhallon eller vingummin som jag tidigare älskat. Vad beror det här på? Kan det vara så att jag mår så mycket bättre nu, att min kropp är i bra balans igen. Och då längtar den inte efter eller vill ha en massa skit. Mår kropp och själ bra så vill du ha det som är bra för dig. Och får du i dig det som är bra för dig så mår du ju bra. En god cirkel med andra ord👍😊

Ha en härlig onsdag❤

Om att fatta egna beslut

Kom precis hem från en cykelrunda på dryga 13 km. Helt slut, men åh vad skönt det är att ta ut sig ordentligt. När jag cyklar bubblar det i huvudet. Och nu känner jag sånt behov av att skriva. Och det jag tänkt mycket på sista tiden är hur olika det är här jämfört med Sverige när det gäller inställningen till människans egna förmåga. Vad menar jag med det? Jo framförallt så tänker jag på att du här har en större frihet att få ta egna beslut om vad som passar dig och din familj bäst. Och ditt val accepteras mer. Det finns inte lika tydliga normer om vad som anses rätt eller fel när det gäller många livsval.

För att ta ett enkelt exempel så tar jag det här med homeschooling, alltså hemundervisning. Här får du om du själv vill undervisa dina barn i hemmet. I stället för att gå till ordinarie skolan och sitta i ett klassrum med andra elever väljer många att själva ta hand om sina barns skolgång. Det här kan ju låta märkligt för oss svenskar som inte har detta som ett alternativ och kanske inte ens visste att det faktiskt är ganska vanligt att göra så här borta. Men just det här gör det så tydligt att du har en större frihet att själv välja hur du vill göra, vad du tror (och vet) är det bästa för ditt barn.

Jag hade en period för några år sedan då jag hade önskat att jag hade kunnat få ha min yngsta son hemma och fått undervisa honom själv. Han hade väldigt svårt att fungera som det är tänkt och må bra i skolmiljön. Jag spenderade åtskilliga timmar i klassrummet med honom varje vecka för att han skulle få en chans att tillgodogöra sig någon form av undervisning och inte totalt mista sin självkänsla på vägen. Det var en kamp varje dag och tillslut tog jag faktiskt saken i egna händer och hade honom hemma en dag i veckan för att vi båda skulle få ett andrum. Ett beslut som sågs mellan fingrarna, men inte alls var godkänt förstås.

Varför fick inte jag ta beslutet att göra det som jag trodde (och visste) var bäst för min son för stunden? Varför är det tvunget att alla måste vara och göra likadant? Varför vet andra bättre än du själv? Det jag är så trött på är detta överförmynderi som förminskar den egna människans förmåga att själv fatta beslut. Att alla är inte lika, att alla fungerar inte på ett likadant sätt och ett och samma recept blir inte det bästa resultatet för alla.

Nu tror jag visst att det finns väldigt mycket fördelar framförallt socialt med att gå i ”vanlig” skola. Att ha kamrater och utbildade lärare runtomkring sig är förstås positivt och kanske det dom flesta också önskar och vill. Men i bland är det ju så att det finns orsaker som gör att det skulle vara bättre att få välja en annan väg. Och är det inte så att du borde få ta dina egna beslut? Att vi människor skulle må bättre om vi fick anpassa våra liv lite mer fritt till vad vi själva tror (och vet) är det rätta.

När började det?

Hur kom det sig att jag blev minimalist? Varför har jag under så lång tid strävat efter ett ”tomt” hem? I går på löpbandet kom jag att tänka på att första gången jag kom i kontakt med ett minimalistiskt hem var när jag var au-pair. Det kanske inte var ett minimalistiskt hem i alla avseenden, men jag minns hur vardagsrummet bara bestod av en soffa, ett soffbord och ett par korgar med barnens leksaker. Tror att det var någon lampa också, men annars var det tomt. Jag tyckte då att det var så konstigt. Och dom hade inte ens en tv fast jag bodde i en amerikansk familj och befann mig i USA.

Förutom vardagsrummet var huset för övrigt väldigt sparsamt möblerat och det fanns få inredningsdetaljer. Det fanns ganska mycket leksaker och kläder, men annars var det inte typiskt inrett med böcker, prydnadssaker, krukväxter och andra ting som du hittar i de flesta hem. Inte för att min ”au-pair mamma” nog tänkte att hon var minimalist, men hon hade det enkelt inrett för att ge all tid till sina barn. Det här var i slutet av 80-talet och alltså väldigt länge sedan. Då tyckte jag det var lite udda att inte vilja ha det ”finare”. Hon var en väldigt framgångsrik kvinna och ekonomi fanns absolut till mer inredning. Men hon valde att lägga tid och pengar på annat.

Kan det varit då mitt frö till minimalism planterades? Att det finns andra sätt att ha det i sitt hem än det mer traditionella. Och nu pratar vi ju västvärlden främst, där vi generellt omger oss av ett överflöd av prylar. Även om jag tyckte det var lite konstigt då, så vet jag också hur skönt jag tyckte det var. Huset var ju väldigt lättstädat och då jag tog hand om städningen när jag bodde där så var det ju något som gynnade mig. Det kan absolut varit redan då jag började förstå fördelarna med minimalism.

Men sen rusar ju livet på. Du gör som alla andra. Börjar bygga upp ett hem på ett sådant sätt som du har lärt dig att det ska vara. Och du ska göra fint. Så det blir att du köper och fyller ditt hem med en massa saker. Du känner ett behov av att omge dig med saker, det är ju det du är van vid. Och då det går mode i saker och nya trender kommer så känner du att du ständigt behöver uppdatera ditt hem. Din tid går till att fylla på med nytt hela tiden. En ständig pågående process som tar mycket av din tid. Och det leder till att du inte hinner med annat, sådant som du skulle vilja göra.

Jag har väl aldrig varit en stor jagare av det materialistiska, men visst har jag tidigare lagt en del tid på att inreda mitt hem. Och även om jag tyckt att det blivit fint, så har jag faktiskt aldrig blivit riktigt nöjd. Och det är väldigt få grejer genom åren som jag verkligen älskat. Det mesta har bara varit fint för en kort stund och sen har det förlorat sin charm. Så även om jag fyllt på med saker och skapat ”vanliga” rum, så har jag nog alltid tyckt att det ”tomma” rummet är vackrare.

I dag är mitt hem ”tomt” och jag känner mig nöjd. Jag har inget behov av att fylla på med något, utan vill ha det enkelt. Även om jag knappt har några vackra ting så tycker jag mitt hem är fint. Det enkla får mig att må bra. Jag har alltid ordning och städat, vilket är viktigt för mig.

Så min minimalistiska resa började troligen redan för trettio år sedan, men det är ju sällan en väg är spikrak.

Min helg

Måndag morgon och dags för att kicka i gång en ny vecka. Härligt! Min helg har varit full med små utflykter med familjen. Jag har bland annat varit på en Park’n Swap, typ en marknad/loppis där både nytt och begagnat säljs. Det är kul att bara strosa runt och titta tycker jag. Inte för att jag är intresserad av så mycket som säljs, utan främst för att det är en annorlunda miljö och något att göra. Vårt inköp blev några paket med rökelser.

Har också besökt ett flertal Goodwill butiker denna helg. Jag är ju på jakt efter att byta ut några av mina klänningar och tänkte att jag skulle försöka hitta dom främst secondhand. Och jag fyndade faktiskt. Även om det inte blev någon klänning så hittade jag två överdelar, en kjol och en hatt för totalt 18 dollar. Och det här var väl övervägda inköp. Totalt under gårdagen prövade jag nog ett trettiotal olika plagg, men är de inte 100%-igt perfekta så köper jag dom inte oavsett hur billiga dom är.

Så helgen ägnades alltså åt shopping även om jag är en minimalist. Men det är just det att jag har tid att strosa runt och spendera timmar på ”onödig tid” om jag vill. Jag känner inte att jag borde göra något annat. Jag har tid till att göra det jag vill för stunden. Men shopping för mig innebär att bara köpa det som jag behöver och det jag kommer att använda. Och det är inga problem, jag blir inte sugen på något annat. Jag kan gå runt i butiker i flera timmar och endast ha spenderat 18 dollar på fyra plagg som jag tycker är helt perfekta.

Men nu ska ni få se på lite fina bilder från vår vandring i fredags. Vi gick en sträcka som heter Dixie Mine Trail. Den leder till en gammal gruva, Dixie Mine, som är ganska känd här. Den här populära vandringsleden blir totalt 9 km fram och tillbaka till gruvan. Vi såg inga vilda djur med undantag för några små ödlor, men vi tog massor av bilder.

Här är början på vandringsleden.
Vi ger oss ut rakt i vildmarken.
Jag stannar ofta upp och bara tittar. Vyerna är fantastiska!

Att ha detta magiska landskap utanför dörren är helt otroligt. Jag sätter bara på mig skorna och kliver mer eller mindre rakt ut på den här stigen. Att vandra är något som jag kommer göra mycket framöver. Här finns mängder av leder att upptäcka och det är bara att packa ordentligt med vatten, ta på sig hatt och solglasögon och ge sig i väg.