Våga mera

Härligt nöjd med att gjort min nya morgonrutin även denna morgon. I dag fladdrade tankarna lite mer, att meditera är inte alltid lätt. Jag brukar försöka tänka att jag stirrar in i en lägereld och bara fokusera på det. Men jag har ett sånt där huvud där tankar snurrar i hög hastighet och gör tvära kast från en tanke till en annan. Det är bara att träna och stirra djupare in i lägerelden. I alla fall så rusade 50 min på snabbt och efter de avslutande yogaövningarna så kände jag mig pigg i hela kroppen (och knoppen).

Jag har fortsatt läsa Vem gråter vid din grav? av Robin Sharma. Det som jag vill ta upp i dag är det här med att ta risker. Hur viktigt det är att våga släppa på trygghet och inte låta dig stanna kvar i din komfortabla zon om du verkligen vill uppleva livet. Att inte våga och att göra sånt som kanske skrämmer dig kommer troligen leda till att du ligger på din dödsbädd och ångrar dig. Man brukar ju säga att du ALDRIG ångrar sådant du vågade göra (trots eventuella misslyckande) men ALLTID ångrar det du inte gjorde.

Så hur tänker ni kring det här? Är det bäst att vara försiktig, ta det säkra före det osäkra och hela tiden värna om tryggheten? För mig låter det där så trist. Även om jag ibland har blivit så trött på mig själv och önskat att jag kunde nöja mig med den ”enklare” vägen, så är jag glad att jag är mer typen riskmänniska och vågar gå emot strömmen. När man är svensk så får de flesta av oss tidigt lära oss att det är viktigt att bygga upp en trygg tillvaro för att kunna ÖVERLEVA livet. Jag har ofta lyckats streta emot och för det mesta vågat ta steg som inte alltid inbjudit till det säkrare och tryggare livet.

Du vill ju inte ligga där ledsen på din dödsbädd och ångra att du inte gjorde allt det där du skulle velat. Då är det försent. Då önskar du säkert att du kunde få mer tid till allt det där du valde bort, allt det där du inte vågade göra och konstaterar att du skulle levt helt annorlunda om du fick en ny chans. Men du får ju inte en ny chans, du får ett liv och det måste levas här och nu. Innan det är försent. Så för att leva utan att sen ångra sig – BÖRJA TA MER RISKER!!

Livet handlar om val. Det är du som väljer hur du vill leva och vad du vill uppleva. Sluta jaga trygghet och börja jaga möjligheter. Du formar själv ditt liv. Visst saker händer, sånt du inte kan påverka. Men även där har du ett val, du väljer hur du ska hantera det och hur det ska påverka dig. Och allt du faktiskt kan påverka själv och väljer att ändå inte göra det kommer du troligen ångra en dag.

”Your time is limited so don’t waste it living someone else’s life. Don’t be trapped by dogma – which is living with the results of other people’s thinking. Don’t let the noise of others’ opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to became. Everything else is secondary.” 
(Steve Jobs)

Uppe före tuppen

I morse steg jag upp klockan fem som planerat. Tände ljus och rökelse. Och satte mig på en kudde och mediterade. Sen gjorde jag mina solhälsningar (som jag brukar göra) och några till yogaövningar för att väcka kroppen. Efteråt kröp jag upp i soffan med en kopp te och fick en till liten stund innan det var dags att väcka sonen. Ja det är tidigt att gå upp vid fem, men då har jag fått nästan sju timmars sömn och det ska ju räcka. Och jämfört med maken som går upp redan strax före fyra på morgonen och är på jobbet vid fem, så har jag ju rena sovmorgonen.

Det var i alla fall en underbar start på dagen och jag ser faktiskt fram emot att kliva upp i morgon bitti och göra samma sak. Lugnet på morgonen är något speciellt och att lära sig ta tillvara den stunden ska jag försöka göra.

Annars har det ju varit helg och den har ägnats åt lite småutflykter. Var ner till äldsta sonen på en snabbvisit i lördags och i går gick vi ner på festivalen som arrangerats här under helgen. Väldigt mycket folk vilket är kul för alla utställare och försäljare. Vi strosade runt och tittade på allt som säljs, men jag blir själv inte alls sugen på att handla. Visst finns det mycket fint, men de mesta är i mina ögon onödiga grejer. Det är ingenting som jag behöver eller verkligen vill ha och det är väldigt skönt att känna så. Men att gå runt och titta, sätta sig ner och dricka en lemonad i solen och sen strosa vidare det är en mysig helgupplevelse ändå.

Det här med att inte känna sig sugen på att köpa något blir bara tydligare och tydligare för mig hela tiden. Genom att sträva efter att ha så lite som möjligt så försvinner habegäret. Jag tänker att det mesta är onödigt faktiskt. Jag är nöjd som det är och har inget behov av dekoration och vad jag tycker ofta blir plotter. Jag har det jag behöver och inget mer. Och jag känner inte att jag saknar något. Har börjat fundera på om jag ska köpa en större grön växt och ha på golvet i en hörna i vardagsrummet. Men det lustiga är att jag nästan blir lite smårädd för att ”släpa” in något i rummet. Det är så skönt att det är tomt och luftigt. Och en växt tar plats och så ska den också skötas om.

Nej det är så befriande att ha det som jag har det. Jag har så mycket mer tid till att njuta av det jag tycker är roligt och det jag vill göra för stunden. Det finns inget som gör mig frustrerad här hemma, utan jag kan koppla av helt och bara må gott. Tidigare har mitt hem ofta gjort mig frustrerad då jag inte tyckt det varit ordning och tillräckligt städat. Alla saker som jag tidigare haft runt omkring mig har stulit så mycket energi och jag är så glad att jag i dag slipper att försöka upprätthålla någon form av balans här hemma. Mitt hem är i fullkomlig balans i dag och det tänker jag fortsätta att se till att det är. Därför kommer inget onödigt över min tröskel. Kanske en levande växt, men jag har inte bestämt mig ännu….

Det finns så mycket vackra blommor utomhus och det kanske räcker att njuta av dom.

Viktiga tankar

Vad är det man vill med en blogg egentligen? I går var en sån där dag då jag funderade väldigt mycket på det här med att ”visa upp sig” på sociala media och här på bloggen. Vad är orsaken till att jag väljer att lägga en del tid på just detta? När det gäller Instagram har jag halkat in lite för mycket på tankar om vad andra vill se, vad är ett snyggt instaflöde och vilka bilder får mest likes liksom. Och nu har jag ställt mig frågan – är det viktigt för mig?

Visst är det kul om andra gillar ens bilder och att man får fler följare, det är ju om inte annat underbart för ens bekräftelsebehov. Men jag har nog ändå kommit fram till att det viktigaste för mig faktiskt är att ha något viktigt att komma med. Jag vill inspirera andra att ta vara på livet. Och det viktigaste med att skriva här på bloggen och att lägga upp på Instagram är att jag själv också reflekterar över vad jag tycker är viktigt. Att jag genom att ha tankar som jag skriver ner bekräftar för mig själv att jag lever och tar vara på livet.

I morse skrev jag på Instagram – We walk this planet for such a short time. Have the wisdom to enjoy the journey. Och det är så sant. Ett liv går fort (och ja det känns lite jobbigt att tänka så) men det är så jag vill tänka för att jag ska ta vara på min tid och göra det bästa av den. Kärlek❤

Om att fatta egna beslut

Kom precis hem från en cykelrunda på dryga 13 km. Helt slut, men åh vad skönt det är att ta ut sig ordentligt. När jag cyklar bubblar det i huvudet. Och nu känner jag sånt behov av att skriva. Och det jag tänkt mycket på sista tiden är hur olika det är här jämfört med Sverige när det gäller inställningen till människans egna förmåga. Vad menar jag med det? Jo framförallt så tänker jag på att du här har en större frihet att få ta egna beslut om vad som passar dig och din familj bäst. Och ditt val accepteras mer. Det finns inte lika tydliga normer om vad som anses rätt eller fel när det gäller många livsval.

För att ta ett enkelt exempel så tar jag det här med homeschooling, alltså hemundervisning. Här får du om du själv vill undervisa dina barn i hemmet. I stället för att gå till ordinarie skolan och sitta i ett klassrum med andra elever väljer många att själva ta hand om sina barns skolgång. Det här kan ju låta märkligt för oss svenskar som inte har detta som ett alternativ och kanske inte ens visste att det faktiskt är ganska vanligt att göra så här borta. Men just det här gör det så tydligt att du har en större frihet att själv välja hur du vill göra, vad du tror (och vet) är det bästa för ditt barn.

Jag hade en period för några år sedan då jag hade önskat att jag hade kunnat få ha min yngsta son hemma och fått undervisa honom själv. Han hade väldigt svårt att fungera som det är tänkt och må bra i skolmiljön. Jag spenderade åtskilliga timmar i klassrummet med honom varje vecka för att han skulle få en chans att tillgodogöra sig någon form av undervisning och inte totalt mista sin självkänsla på vägen. Det var en kamp varje dag och tillslut tog jag faktiskt saken i egna händer och hade honom hemma en dag i veckan för att vi båda skulle få ett andrum. Ett beslut som sågs mellan fingrarna, men inte alls var godkänt förstås.

Varför fick inte jag ta beslutet att göra det som jag trodde (och visste) var bäst för min son för stunden? Varför är det tvunget att alla måste vara och göra likadant? Varför vet andra bättre än du själv? Det jag är så trött på är detta överförmynderi som förminskar den egna människans förmåga att själv fatta beslut. Att alla är inte lika, att alla fungerar inte på ett likadant sätt och ett och samma recept blir inte det bästa resultatet för alla.

Nu tror jag visst att det finns väldigt mycket fördelar framförallt socialt med att gå i ”vanlig” skola. Att ha kamrater och utbildade lärare runtomkring sig är förstås positivt och kanske det dom flesta också önskar och vill. Men i bland är det ju så att det finns orsaker som gör att det skulle vara bättre att få välja en annan väg. Och är det inte så att du borde få ta dina egna beslut? Att vi människor skulle må bättre om vi fick anpassa våra liv lite mer fritt till vad vi själva tror (och vet) är det rätta.

Veckan gick fort…

Om ett par timmar ger jag mig ut på nytt äventyr. Hade ju planerat att haka på en vandringsgrupp i dag, men har bestämt mig att faktiskt gå på egen hand i stället. Eller rättare sagt jag och maken tar en tur. Det beror främst på att jag är lite rädd att mina nya vandringskängor inte har tillräckligt med kilometer på mina fötter. Gruppen skulle ut på en ca 18 km lång vandring och jag tror inte fötterna är redo för det ännu i sina nya skor.


Ska tejpa fötterna och ha lite smärtlindringsplåster med mig

Vi ger oss i stället ut på en hälften så lång runda. Det känns mer lagom idag. Så nu ska ryggsäcken packas med vatten, smörgåsar, frukt, nötter och lite choklad. Och så kameran förstås. Ska ta massor av bilder och lägger upp dom här på bloggen senare.

Sen är det ju också fredag och dags för veckans återblick. Jag tycker det känns som den här veckan har gått fortare än vanligt. Och på något sätt tycker jag inte att jag gjort så mycket. En sån där lite jobbig känsla att jag inte utnyttjat tiden tillräckligt. Försöker intala mig att det inte är nödvändigt att ”vara i farten” hela tiden, att det är OK att ta det lite lugnt. Men det är svårt för effektiva mig. Jag har svårt att acceptera att jag slappar!

I måndags var sonen ledig från skolan då det var Martin Luther King JR day. Jag försökte få honom att vilja göra något kul tillsammans med mig, men lyckades inte. Kom med massor av roliga förslag, men konstigt nog nappade inte min femtonåring på några av dom. Det blev att vi hängde här hemma och spelade lite tv-spel. Kul det med förstås.


Mina promenader går i denna fina miljö😍

Och resten av veckan har jag gjort både kortare och längre promenader, både med och utan hund. Hängt en del på sociala medier. Köpt mina efterlängtade vandringskängor och en ryggsäck. Strosat runt i Arizona Mills, ett större köpcenter. Tagit ett par bad i bubbelpoolen. Ja det är lite kort och gott hur mina senaste dagar sett ut. Och vad är jag mest glad och tacksam för denna vecka?

Jag är mest tacksam för att min make är så bra på att laga mat. Jag har ju sagt att jag ska lägga ner mer tid i köket, att jag nu när jag har mer tid ska börja laga mat. Förra veckan lagade jag ju faktiskt två middagar, men den här veckan har det inte blivit någon middag alls. Så jag är tacksam för att jag får god och vällagad mat serverad varje kväll trots att jag själv inte rör i grytorna. Vi får se om jag lyckas hoppa in och ”gästspela” i köket nästa vecka😄

Jag är mest glad för att det går så bra för min yngsta son i skolan. Han har alltid fått kämpa med sin skolgång, men nu funkar allt så mycket bättre än vad det gjorde i Sverige. Skolsystemet här, med färre ämnen och samma schema varje dag, gör det lättare för honom att lyckas. Dessutom är det ordning och respekt bland lärare och elever. Här finns det tydliga regler och konsekvenser. Än så länge är jag väldigt imponerad av den High School som min son går i.

Nu ska jag göra mig redo för vandring. Hoppas ni alla får en underbar fredag och att helgen har mycket roligt att erbjuda!

Nybakat

I går bakade jag matbröd, fina små smörgåsbröd som blev jättelyckade. Jag börjar så smått leta mig in i köket och att baka är faktiskt något jag vill göra mer av. Som jag förklarat tidigare så är jag inte den som normalt spenderar så mycket tid i köket. Men jag har alltid tänkt att jag ska börja laga mat och baka så fort jag får mer tid. Det där är ett så typiskt sätt att skjuta upp saker, tänka att det gör jag senare när det passar bättre.

Så nu är jag alltså i gång. Slut på att vänta på bättre kökstider. Nu är det väl så att min längtan, eller om vi ska kalla det fantasi, om att kreativt skapa underbara maträtter och bakverk i mitt färgglada förkläde kanske inte kommer bli mitt största intresse. Jag strävar väl inte att bli hon Leila i Leila bakar, men jag är ändå sugen på att experimentera lite i mitt kök. Så i går blev det alltså dessa goda Hoagies som luktade underbart när dom var nygräddade.

Och jag vågade faktiskt experimentera lite extra genom att trycka ner Jalapenos och strö på ost på några av dom.

Receptet jag använde var taget på Genius Kitchen. Och här är det som jag följde för att baka dessa Hoagie Rolls.

2 paket torrjäst (1/4 ounce)
3 cups vatten, fördelat
2 tablespoons socker, fördelat
1/4 cup vegetable oil
1 tablespoon salt
8½ cups vetemjöl

Mixa torrjästen med ½ cup varmt vatten och hälften av sockret. Låt stå i 5 minuter. Tillsätt sedan resten av vattnet och sockret. Vispa i oljan, saltet och 4 cups vetemjöl. Fortsätt sedan att tillsätta mjölet till du fått en fin deg. Knåda den i 6-8 min. Lägg degen i en bunke och låt den jäsa i 45 min.

Därefter delar du degen i 16 delar, formar ovala små bullar, lägger 8 på varje plåt med flera cm emellan. Klipp några hack i bullarna med en sax. Låt bullarna jäsa i 20 min. Värm ugnen till 400F. Grädda i ca 15 min.

Som ni ser ett lätt recept med få ingredienser.

Har precis tagit mig en kopp kaffe och en smörgås gjord på mitt hembakade bröd. En bra början på denna dag💛

Ett handbagage

Det har inte blivit så mycket skrivet om minimalism sista tiden. Jag har mest babblat om annat. Men nu har jag en del jag vill skriva om min minimalistiska livsstil. Först och främst så ska jag berätta om min ”lätta” packning när jag reste till Sverige. Jag reste med enbart handbagage, alltså en liten resväska och sen en axelväska (modell lite större). Jag kände inte att jag behövde ha med mig mer. Det blev också ett litet test på om jag var mogen för att resa minimalistiskt.

Och det gick utmärkt! De plagg jag hade packat med mig räckte perfekt och det var till och med ett plagg som jag inte använde. Det enda jag köpte i Sverige var ett par strumpbyxor till nyårsfesten jag blev bjuden på. Jag hade tillgång till tvättmaskin och kunde därför tvätta ett par gånger, vilket förstås är nödvändigt när man inte har med sig så många ombyten. Här är listan på det jag hade med mig;

  • 2 par byxor
  • 2 koftor
  • 4 blusar
  • 2 linnen
  • 1 t-shirt
  • 1 poncho
  • 6 trosor
  • 3 bh:ar
  • 6 strumpor
  • 1 nattlinne
  • 1 par tunna mysbyxor
  • 2 klänningar
  • 1 par kängor
  • 1 dunjacka (som fick plats i en liten påse)
  • 1 necessär med innehåll
  • 1 laptop
  • 1 liten handväska
  • Mobil, go-pro, bok, sladdar och lite annat smått

Allt fick alltså plats och kunde gå som handbagage. Jag hade tur att det fanns ett par hattar och ett par handskar hemma hos min mamma som var mina och som jag kunde använda när jag kom fram. Jag sammanfattar min packning som enkel och praktisk.

När jag tittar på listan tycker jag att det ser ut som jag hade väldigt mycket med mig. Det räckte i alla fall bra och jag saknade ingenting under tiden jag var bortrest. Den ena klänningen använde jag faktiskt inte heller och hade kunnat få stanna hemma. I packningen tillbaka till USA tillkom ett par strumpbyxor, några egentillverkade hattar och väska, lite viktiga papper och en liten dator. Men det fick plats utan några problem alls.

Det bästa av allt var nog ändå hur lätt det var att packa upp när jag kom hem. Det är mitt minimalistiska hems förtjänst helt klart. Förut när jag hade varit ute och rest kunde en resväska bli till hälften uppackad och sen stående. Tvätt i högar och grejer utspritt lite här och där. Nu packade jag upp allt på 10 min och ställde undan resväskan på sin plats.

Det här beror absolut på att allt har sin givna plats. Och sen förstås genom att det inte finns så mycket saker i vägen så det blir lätt att ta hand om det jag har. Min klädkammare är så överskådlig genom att det är ordning och finns massor av plats. Därför kunde jag lätt hänga upp kläder som var rena direkt från resväskan. Mitt badrum som är städat och organiserat gjorde att jag tömde necessären lätt. Allt har en given plats!!

Sen är det en dröm att ha en rymlig och välplanerad tvättstuga. Där finns en tvättkorg som alltid hålls efter (känns lätt för att vi bara är tre personer i hushållet numer). Inga drivor med vare sig smutstvätt eller ren tvätt som ska tas om hand. Vi har väl inte tillräckligt mycket kläder för att det ska byggas upp sådana där hemska klädberg längre. När jag packade upp resväskan körde jag direkt i gång en mörk tvätt och de ljusa som skulle tvättas fick ligga en kort stund i tvättkorgen.

Tänk att det kan bli ett så här långt blogginlägg om bara ett handbagage😊

Nu skulle det ju förstås sitta fint med lite bilder på resväskan, min packning utlagd på sängen och sen även en bild när de är nerpackade i väskan. Men några sådana bilder finns inte. Allt är ju redan uppackat och som vanligt kommer jag på försent att jag skulle tagit bilder. Ni får föreställa er det hela istället och så ska jag göra mitt bästa för att bättra mig när det gäller att ta bilder framöver.

Mästerverk, Mys & Väska

Nu har jag varit i Sverige i en hel vecka. Tiden känns som den rusar, men ändå inte. Jag har det så bra och tycker det är en lyx att ha tid att umgås med dom jag vill. Ser fram emot en hel vecka till här innan jag åker väster ut igen. Som sagt jag ser till att njuta av varje minut oavsett vad jag gör eller vem jag träffar. Min första vecka på detta år ska bara vara härlig 😊

När man helt plötsligt har fått massor av fri tid jämfört med att uppleva att det aldrig finns något tid alls så är det som det händer något i huvudet. Det får liksom plats massor. Det är som att det börjar röra sig i huvudet och jag vill så mycket mer. Jag blir en kreativ människa. I dag kändes det som ett måste att virka en väska. Garn inhandlades och väskan är redan halvfärdig.

För alla som känner mig så är inte det här något konstigt alls. Det är så typiskt mig. Att få en idé, snabbt sätta igång och sen köra järnet. Men sen hör det ju också till att jag sällan avslutar. Jag har dock valt att virka med dubbelt garn och med en jäkligt tjock virknål så det finns stora chanser att jag hinner bli klar med väskan innan jag tröttnar.

Som sagt vi får se om jag avslutar. Men det som känns så härligt är i alla fall att jag känner mig kreativ igen. Jag vill skapa. Jag vill starta nya projekt. Jag vill påbörja. Väskan ser ut att bli riktigt fin, så jag ska nog se till att ro detta projekt i land. Bild kommer när den är helt klar😜

Annars i dag har jag fikat med bästa mellansonen och hans flickvän, sen även ätit middag med dom hemma hos min mamma och hennes man. Och sen har mamma och jag suttit i varsin fåtölj, druckit ett glas vin, ätit ost & kex och tittat på film (och så har jag virkat på min väska samtidigt). Så mysigt att vara med mamma.

I går satt vi också i varsin fåtölj. Då såg vi på Jonas Gardells ”De dagar som blommorna blommar”. Ett mästerverk i mina ögon! Första delen visades på SVT, men vi var tvungna att fortsätta med de två andra delarna också på SVT play. Kan det vara igenkänningsfaktorer från sin egen barndom som gör att den berör så? Jag skulle säga att jag också har material till ett flertal scener om jag skulle vara regissör.

Hejdå 2018

Det får bli en summering av 2018 en dag ”försent”. Men det känns viktigt med en återblick. Att ta sig en stund och tänka tillbaka på det som har hänt under året och göra en liten summering. Hur gick jag in i 2018? Hur såg det ut för ett år sedan? Var befann jag mig då och var befinner jag mig nu? Vad har jag upplevt och hur har jag förändrats? Ja, en återblick är viktig!

Den här bilden la jag upp på Instagram 1 januari 2018

För ett år sedan så bodde jag i Sverige, i en lägenhet välfylld med saker och ägde och drev en större butik som gjorde att jag arbetade runt en 60 timmar i veckan. Jag kände mig för det mesta stressad, det fanns alltid mer att göra än vad jag hann med och jag kände inte mycket glädje. Det var som att allt bara snurrade runt och jag bara försökte hänga med. Även då jag var ledig, kände jag mig aldrig ledig och jag hade inte tid och ork för något utöver jobbet.

Jag visste då att jag ville förändra mitt sätt att leva, men jag kände att jag var så låst. Det kändes svårt och inte möjligt för stunden. Det var liksom bara att gilla läget och köra på. Inbilla sig själv att det kommer bli bättre, att jag snart skulle kunna jag jobba lite mer lagom och då skulle jag få tid till att göra roliga saker och då skulle allt vara bra. Ja typ så gick mina tankar.

Mitt liv har förändrats totalt under detta år. Vad jag hade när jag gick in i 2018 så finns inget kvar. Jo hela min familj finns kvar❤ Men annars kommer nog 2018 bli det år som kommer bli mitt mest spektakulära och det år med absolut störst förändringar. Men det återstår ju förstås att se. Vem vet vad framtiden har att erbjuda.

När jag lämnar 2018 så bor jag i USA (men i Sverige på besök just nu), bor i en lägenhet med väldigt väldigt få saker, jag äger nästan ingenting och jag jobbar inte alls. Jag känner mig lugn och glad. Jag har tid till att ta hand om mig själv och göra det jag önskar. Jag känner mig snäll och levande. Jag är ledig jämt och för stunden är det precis vad jag behöver. Nu orkar jag igen och glädjen är tillbaka.

Det kan hända väldigt mycket på bara 12 månader. En början på ett år kan se ut på ett sätt och sen den sista dagen på året kan allt se totalt annorlunda ut. Jag är tacksam för min förändring. Jag lämnar 2018 med ett stort leende.

Och bokstavligen avslutade jag faktiskt också 2018 med både dans och skratt. I går umgicks jag med ett gäng underbara kvinnor, både såna jag känner sen länge och några som jag träffade för första gången. Under middagen delade alla med sig av sitt 2018 och det fanns några tydliga gemensamma nämnare bland oss runt bordet. Det var att år 2018 hade varit ett turbulent och händelserikt år med mycket stora förändringar.

Jag skulle önska att jag kunde packa ner och ta med mig alla dessa fina kvinnor jag hade till bordet i går. Jag menar att jag skulle vilja ha dom därborta i USA. För det jag ännu inte hunnit med är just att hitta vänner. Och det blev så tydligt i går att både ”gamla” och nya vänner är viktiga och något jag redan börjat sakna.

Välkommen 2019!

Julafton

Klockan är halv tre på eftermiddagen och jag sitter ute på balkongen och låter solens strålar värma mig. Vilken annorlunda julafton, helt utan julstämning men ändå så bra. Allt har med förväntningar att göra. Om du förväntar dig en sak och sen blir det något helt annat då känns det ofta inte alls bra. Men om du inte förväntar dig något, utan i stället bara tar dagen som den är. Då känns det faktiskt bra. En julafton kan vara bra även om det inte känns som julafton.

Jag har ju försökt jaga julstämning till och från under de sista veckorna. Det har liksom känts som jag vill försöka skapa jul. Även om jag inte är någon större fan av julen och nästan aldrig varit så har jag fått för mig att det ska kännas som jul. Men jag inser nu att det inte alls är viktigt. Det får kännas som en ”vanlig” dag och det gör inget. Jag saknar inte att ha julstämning!

Svammel, svammel, svammel…. Men det jag försöker säga är att jag mår bra av att sitta här i solskenet och skriva lite på bloggen. Jag har precis insett att jag inte har behov av att fira julafton på mitt tidigare förväntade sätt. Och denna dag är perfekt precis som det är❤