En boll i taget

”Jag har inte tid att ha tålamod”

Så sa min yngsta son ofta när han var väldigt liten. Och inte så konstigt med en mamma som jag. Uttrycket kunde lika gärna varit mitt. Jag tycker till stor del att det kan vara bra att ha lite bristande tålamod, det får dig faktiskt att göra saker NU. Du har inte lust att vänta på ”bättre tider” eller ”senare”, utan det blir ofta att du hoppar in med hull och hår i nya saker. Du orkar inte vänta och planera, utan du vill börja på en gång. 

Samtidigt är det ju så att det inte alltid går att göra ALLT på en gång. Och är det dessutom många olika saker du vill göra så blir det ännu svårare. Klart stressande för en person som jag. Jag vill ju hinna med så mycket och jag vill inte vänta. 

Vart vill jag flyga?

I går satt jag därför och gjorde en lista på det jag vill göra. Hade inte tänkt att den skulle bli så enormt lång. Jag ville försöka få den att bara innehålla det jag vill prioritera att göra de närmaste månaderna. Lyssnade nämligen på en podcast (kommer inte ihåg vilken) och där gästspelade Chalene Johnson som pratade om 90-day challenge. Och det lät klokt. Att skriva upp några mål (typ 1-3) som du sedan genomför under tre månader.

Men jag inser nu att det blir svårt. Dels är min lista lång, det blir svårt att välja. Men också för att även om jag vill göra alla dom där sakerna på listan, så känns det inte som att jag vill göra dom just nu. Låter det märkligt? Ja det är som jag har väldigt mycket drömmar och mål, men jag inte vill förverkliga dom nu. Jag känner mig inte så driven och målinriktad. Vill både mycket och inget. 

Betyder det här att jag är nöjd? Att jag faktiskt tycker att där jag befinner mig just nu är precis var jag vill vara? 

Nu blev det glasklart vad mitt mål blir de närmaste 90 dagarna😊 Det blir att fortsätta göra det jag gjort de senaste veckorna. Ta en sak i taget. Oavsett vad jag gör försöker jag bara göra det och ingenting annat. Inget multitaskande här inte. Man kan verkligen säga att jag bara har en boll i luften. Och det ska jag fortsätta med. Jag vill inte jonglera med flera bollar just nu.


Återblick

Jag har nog alltid haft en anteckningsbok som jag skriver upp idéer som jag får och om vad jag tycker, tänker och planerar. Och så lite hur jag mår och vad jag önskar. Ofta skriver jag i punktform, typ som en lista. Den bok jag skriver i just nu har jag haft sedan i mars det här året. Och när jag tittar tillbaka på vad jag skrivit då och under sommaren förstår jag vilken enorm resa jag gjort.

I mars skrev jag;
– måste man ha så många bollar i luften samtidigt?
– jag vill vara fri!
– varför är jag aldrig nöjd? Är det så för alla?
– gör vad jag vill, men ändå inte…
– påbörjar, men sällan avslutar
– PRIORITERA BÄTTRE! – glömmer äta, glömmer familj, glömmer vänner, glömmer intressen
– TRÖTT, TRÖTT, TRÖTT

För mig blir det så tydligt när jag läser detta att jag gjort rätt. Allt ovan vittnar om att jag inte mådde bra. Det känns som allt som är viktigt i livet la jag ingen tid på alls. Glömde bort familjen och hälsan. Det som ska prioriteras mest av allt, eller hur? Det framgår så tydligt att jag har för mycket att göra, jag är involverad i mer än vad jag klarar av och det är som jag drunknar.

I April skriver jag;
– göra mig av med allt
– börja om från noll. Går det?
– uppnå total frihet
– minimalt med ansvar som jag inte vill ha
– äga så lite som möjligt
– ha inget som knyter mig fast och får mig att känna att jag inte kan förändra i morgon om jag vill

Jag kommer ihåg den där dagen då jag skrev detta. Då var det något jag bara rabblade ur mig. Satt och funderade där och då och lät pennan gå. Vad önskar jag mig? Vad vill jag? Tänkte då inte att det skulle bli verklighet så snart. Jag hade alla svaren inom mig, vad som skulle få mig att må bra. Men att jag skulle se till att mina önskningar uppfylldes (och dessutom på bara några månader) det visste jag inte då. 

I dag skriver jag;
– lugn
– glad

Det blir inte så mycket på min lista. Och det är inte viktigt. Men det är annorlunda att inte kunna spotta ur sig hur mycket som helst (som jag brukade). Jag är nog ganska tom just nu. Det är skönt att ha lite att tänka på. Jag har tid att fundera på livet och vad jag vill fylla det med. Mitt papper är nästan blankt. Hela jag har börjat om. Undrar vad jag skriver om några månader?

”När man har haft bråttom länge, måste man stanna upp och vänta in sin själ.”