Inget sötsug längre

Haft ett bra gympass med både löpning på löpbandet och styrkepass för armar och ben. Tänkte att jag skulle köra precis samma pass tre dagar i veckan. Tycker jag har fått till det så bra och genom att göra precis likadant så behöver jag inte tänka bara göra. Sen har jag tänkt att komma ut på cykeln två dagar i veckan och göra en vandring varje fredag. En dag i veckan får vara vila. Känns bra att ha en plan. Så här får det se ut i februari månad har jag tänkt.

Sen måste jag få visa vad gott jag åt direkt efter gympasset. Blåbär är ju väldigt gott (och nyttigt). Och i går köpte jag både färska blåbär att ha på yoghurten, men också blåbärs-bagels. Alltså så jättegott. Jag delade på dom och stoppade ner en stund i brödrosten. Sen bara smör som smälter på dom. Verkligen mums!

Något som jag har upptäckt att jag blivit sedan jag flyttade hit är att vara mindre sockerberoende. Jag har alltid varit en liten sockerråtta, gärna stoppat i mig något sött som godis och druckit en hel del läsk. Konstigt nog har det här suget försvunnit nästan helt. Vilket jag förstås är jätteglad för, men det är ändå lite märkligt tycker jag. Visst tar jag ett glas läsk ibland och någon liten chokladbit, men jag är sällan sugen på det. I Sverige pulade jag i mig betydligt mer onyttigheter.

Nog att det inte finns lika gott smågodis här som det finns hemma i Sverige, men om jag skulle vilja så skulle jag förstås kunna hitta lite gott här också. Men det är som jag bara inte saknar det alls, drömmer varse om geléhallon eller vingummin som jag tidigare älskat. Vad beror det här på? Kan det vara så att jag mår så mycket bättre nu, att min kropp är i bra balans igen. Och då längtar den inte efter eller vill ha en massa skit. Mår kropp och själ bra så vill du ha det som är bra för dig. Och får du i dig det som är bra för dig så mår du ju bra. En god cirkel med andra ord👍😊

Ha en härlig onsdag❤

Mästerverk, Mys & Väska

Nu har jag varit i Sverige i en hel vecka. Tiden känns som den rusar, men ändå inte. Jag har det så bra och tycker det är en lyx att ha tid att umgås med dom jag vill. Ser fram emot en hel vecka till här innan jag åker väster ut igen. Som sagt jag ser till att njuta av varje minut oavsett vad jag gör eller vem jag träffar. Min första vecka på detta år ska bara vara härlig 😊

När man helt plötsligt har fått massor av fri tid jämfört med att uppleva att det aldrig finns något tid alls så är det som det händer något i huvudet. Det får liksom plats massor. Det är som att det börjar röra sig i huvudet och jag vill så mycket mer. Jag blir en kreativ människa. I dag kändes det som ett måste att virka en väska. Garn inhandlades och väskan är redan halvfärdig.

För alla som känner mig så är inte det här något konstigt alls. Det är så typiskt mig. Att få en idé, snabbt sätta igång och sen köra järnet. Men sen hör det ju också till att jag sällan avslutar. Jag har dock valt att virka med dubbelt garn och med en jäkligt tjock virknål så det finns stora chanser att jag hinner bli klar med väskan innan jag tröttnar.

Som sagt vi får se om jag avslutar. Men det som känns så härligt är i alla fall att jag känner mig kreativ igen. Jag vill skapa. Jag vill starta nya projekt. Jag vill påbörja. Väskan ser ut att bli riktigt fin, så jag ska nog se till att ro detta projekt i land. Bild kommer när den är helt klar😜

Annars i dag har jag fikat med bästa mellansonen och hans flickvän, sen även ätit middag med dom hemma hos min mamma och hennes man. Och sen har mamma och jag suttit i varsin fåtölj, druckit ett glas vin, ätit ost & kex och tittat på film (och så har jag virkat på min väska samtidigt). Så mysigt att vara med mamma.

I går satt vi också i varsin fåtölj. Då såg vi på Jonas Gardells ”De dagar som blommorna blommar”. Ett mästerverk i mina ögon! Första delen visades på SVT, men vi var tvungna att fortsätta med de två andra delarna också på SVT play. Kan det vara igenkänningsfaktorer från sin egen barndom som gör att den berör så? Jag skulle säga att jag också har material till ett flertal scener om jag skulle vara regissör.

Hejdå 2018

Det får bli en summering av 2018 en dag ”försent”. Men det känns viktigt med en återblick. Att ta sig en stund och tänka tillbaka på det som har hänt under året och göra en liten summering. Hur gick jag in i 2018? Hur såg det ut för ett år sedan? Var befann jag mig då och var befinner jag mig nu? Vad har jag upplevt och hur har jag förändrats? Ja, en återblick är viktig!

Den här bilden la jag upp på Instagram 1 januari 2018

För ett år sedan så bodde jag i Sverige, i en lägenhet välfylld med saker och ägde och drev en större butik som gjorde att jag arbetade runt en 60 timmar i veckan. Jag kände mig för det mesta stressad, det fanns alltid mer att göra än vad jag hann med och jag kände inte mycket glädje. Det var som att allt bara snurrade runt och jag bara försökte hänga med. Även då jag var ledig, kände jag mig aldrig ledig och jag hade inte tid och ork för något utöver jobbet.

Jag visste då att jag ville förändra mitt sätt att leva, men jag kände att jag var så låst. Det kändes svårt och inte möjligt för stunden. Det var liksom bara att gilla läget och köra på. Inbilla sig själv att det kommer bli bättre, att jag snart skulle kunna jag jobba lite mer lagom och då skulle jag få tid till att göra roliga saker och då skulle allt vara bra. Ja typ så gick mina tankar.

Mitt liv har förändrats totalt under detta år. Vad jag hade när jag gick in i 2018 så finns inget kvar. Jo hela min familj finns kvar❤ Men annars kommer nog 2018 bli det år som kommer bli mitt mest spektakulära och det år med absolut störst förändringar. Men det återstår ju förstås att se. Vem vet vad framtiden har att erbjuda.

När jag lämnar 2018 så bor jag i USA (men i Sverige på besök just nu), bor i en lägenhet med väldigt väldigt få saker, jag äger nästan ingenting och jag jobbar inte alls. Jag känner mig lugn och glad. Jag har tid till att ta hand om mig själv och göra det jag önskar. Jag känner mig snäll och levande. Jag är ledig jämt och för stunden är det precis vad jag behöver. Nu orkar jag igen och glädjen är tillbaka.

Det kan hända väldigt mycket på bara 12 månader. En början på ett år kan se ut på ett sätt och sen den sista dagen på året kan allt se totalt annorlunda ut. Jag är tacksam för min förändring. Jag lämnar 2018 med ett stort leende.

Och bokstavligen avslutade jag faktiskt också 2018 med både dans och skratt. I går umgicks jag med ett gäng underbara kvinnor, både såna jag känner sen länge och några som jag träffade för första gången. Under middagen delade alla med sig av sitt 2018 och det fanns några tydliga gemensamma nämnare bland oss runt bordet. Det var att år 2018 hade varit ett turbulent och händelserikt år med mycket stora förändringar.

Jag skulle önska att jag kunde packa ner och ta med mig alla dessa fina kvinnor jag hade till bordet i går. Jag menar att jag skulle vilja ha dom därborta i USA. För det jag ännu inte hunnit med är just att hitta vänner. Och det blev så tydligt i går att både ”gamla” och nya vänner är viktiga och något jag redan börjat sakna.

Välkommen 2019!

Så hur var veckan?

Fredag igen! Vad har hänt i veckan? Ja det har helt klart varit väldigt blandade känslor i omlopp. I söndags vinkade jag av mellansonen som åkte hem till Sverige efter ett par veckor här hos oss. Då trodde jag att det skulle bli flera månader tills vi sågs igen och det kändes tufft att säja hejdå.

Men redan i tisdags blev det att jag själv bokade en biljett till Sverige för att åka redan om några dagar. Så nu får jag ju se honom snart igen och även andra nära och kära. Snabba beslut och ändrade planer😄

Ja det här med att snabbt kunna tänka om och gilla läget är inte alltid så lätt. Det gäller att kunna plocka fram det positiva och bortse från det som känns jobbigt. Du får helt enkelt programmera dig till att känna dig NÖJD. Det Du tänker är det Du känner. Visst är det bra att kunna lura hjärnan? Att fokusera på det som är bra leder till att det känns bra. Du bestämmer själv!

Så vad är jag mest tacksam över denna vecka?
Det är just att jag har ganska lätt för att ”lura” min hjärna. Få mig själv att känna att det som det blir är det bästa. Förstår ni? Att det är en mening med att det blir som det blir och att just nu är det bäst så. Det blir som det ska! Jag är tacksam för att jag har lätt för att programmera mig till att se ljusglimtarna i det jag inte har kontroll över.

Och mest glad över?
Att jag klippt lugg😍 Haha, jag har funderat lite till och från om jag ska ha lugg eller inte. Och i morse efter jag varit hos kiropraktorn så gjorde jag en spontan sväng till frissan. Tur för mig att dom öppnade redan vid nio och jag var första drop-in kunden. Ingen tid till att ångra mig, utan bara hoppa direkt upp i stolen och få det gjort. Och jag är som sagt väldigt nöjd!

Annars har veckan försvunnit fort som vanligt. Yngsta sonen har sin sista vecka innan jullov och vi kan bara konstatera att han haft en toppentermin här borta (också något jag är både glad och tacksam för förstås). Skolan här är väldigt annorlunda jämfört med i Sverige. Men sättet här passar honom och det fungerar betydligt bättre än i skolorna han gått i Sverige.

Jag tycker faktiskt att den svenska skolan tappat greppet och det säger jag med erfarenhet från flera olika skolor och kommuner. Respekt och tydliga regler att följa och så konsekvenser om du inte följer dom verkar ha försvunnit totalt. Och betygssystemet är också under all kritik. Jag blir så upprörd när jag börjar tänka på det. Varför har det blivit som det är?

Jag är hittills mäkta imponerad över systemet här. Och då pratar vi om amerikansk High School som kanske inte alltid anses vara den bästa. Jag ska göra ett inlägg senare och beskriva mina erfarenheter mera sen. Men nu vill jag inte bli mer negativ då det bara är några dagar kvar till jul🎄

Önskar en trevlig fredag!