I väntans tider

Timmarna kryper fram idag. Den här dagen har jag längtat efter i över två månader. För i dag kommer en av mina söner som bor kvar i Sverige. Jag har aldrig varit från honom så här länge någon gång. Följer flygplanet han sitter på via en app och ser hur han kommer närmare och närmare hela tiden. Det är bara några timmar kvar….

I går bakade jag ju lussebullar och kokade glögg. Så svenskt så här års. Och även om jag inte längtar tillbaka till Sverige så ska jag ändå erkänna att detta gjorde att en liten saknad kröp sig på igår. Jag har förstås nära och kära därborta som jag alltid saknar. Men att faktiskt börja tänka på och sakna ett svenskt julbord det var lite överraskande. Så gott med rökt och gravad lax, ägghalvor med räkor, Janssons frestelse, rödbetssallad och sill. Ja, jag saknar att inte få gå på julbord.

Och det lustiga i det hela är att jag aldrig brukar gå på traditionellt julbord, utan har tyckt att det räcker att äta det på självaste julafton. Men nu skulle jag jättegärna vilja slå mig ner och äta ett stort och äkta julbord. 

Det här har hänt mig förut, att jag börjar sakna något som jag egentligen aldrig haft som vana att göra. När jag bodde i USA senast, för över 25 år sedan, då saknade jag att åka längdåkningsskidor. Och då kan jag lova att det var inte något jag ofta roat mig med i Sverige innan jag flyttade utomlands. Tvärtom var det en pina när det var dags för friluftsdag i skolan och du var tvungen att åka ett spår på 5 km. Varför börjar man sakna sånt som inte förut varit viktigt?

Nu tar jag en promenad och hoppas tiden går snabbare. Så att jag snart får åka iväg till flygplatsen❤