Uppe före tuppen

I morse steg jag upp klockan fem som planerat. Tände ljus och rökelse. Och satte mig på en kudde och mediterade. Sen gjorde jag mina solhälsningar (som jag brukar göra) och några till yogaövningar för att väcka kroppen. Efteråt kröp jag upp i soffan med en kopp te och fick en till liten stund innan det var dags att väcka sonen. Ja det är tidigt att gå upp vid fem, men då har jag fått nästan sju timmars sömn och det ska ju räcka. Och jämfört med maken som går upp redan strax före fyra på morgonen och är på jobbet vid fem, så har jag ju rena sovmorgonen.

Det var i alla fall en underbar start på dagen och jag ser faktiskt fram emot att kliva upp i morgon bitti och göra samma sak. Lugnet på morgonen är något speciellt och att lära sig ta tillvara den stunden ska jag försöka göra.

Annars har det ju varit helg och den har ägnats åt lite småutflykter. Var ner till äldsta sonen på en snabbvisit i lördags och i går gick vi ner på festivalen som arrangerats här under helgen. Väldigt mycket folk vilket är kul för alla utställare och försäljare. Vi strosade runt och tittade på allt som säljs, men jag blir själv inte alls sugen på att handla. Visst finns det mycket fint, men de mesta är i mina ögon onödiga grejer. Det är ingenting som jag behöver eller verkligen vill ha och det är väldigt skönt att känna så. Men att gå runt och titta, sätta sig ner och dricka en lemonad i solen och sen strosa vidare det är en mysig helgupplevelse ändå.

Det här med att inte känna sig sugen på att köpa något blir bara tydligare och tydligare för mig hela tiden. Genom att sträva efter att ha så lite som möjligt så försvinner habegäret. Jag tänker att det mesta är onödigt faktiskt. Jag är nöjd som det är och har inget behov av dekoration och vad jag tycker ofta blir plotter. Jag har det jag behöver och inget mer. Och jag känner inte att jag saknar något. Har börjat fundera på om jag ska köpa en större grön växt och ha på golvet i en hörna i vardagsrummet. Men det lustiga är att jag nästan blir lite smårädd för att ”släpa” in något i rummet. Det är så skönt att det är tomt och luftigt. Och en växt tar plats och så ska den också skötas om.

Nej det är så befriande att ha det som jag har det. Jag har så mycket mer tid till att njuta av det jag tycker är roligt och det jag vill göra för stunden. Det finns inget som gör mig frustrerad här hemma, utan jag kan koppla av helt och bara må gott. Tidigare har mitt hem ofta gjort mig frustrerad då jag inte tyckt det varit ordning och tillräckligt städat. Alla saker som jag tidigare haft runt omkring mig har stulit så mycket energi och jag är så glad att jag i dag slipper att försöka upprätthålla någon form av balans här hemma. Mitt hem är i fullkomlig balans i dag och det tänker jag fortsätta att se till att det är. Därför kommer inget onödigt över min tröskel. Kanske en levande växt, men jag har inte bestämt mig ännu….

Det finns så mycket vackra blommor utomhus och det kanske räcker att njuta av dom.

Viktiga tankar

Vad är det man vill med en blogg egentligen? I går var en sån där dag då jag funderade väldigt mycket på det här med att ”visa upp sig” på sociala media och här på bloggen. Vad är orsaken till att jag väljer att lägga en del tid på just detta? När det gäller Instagram har jag halkat in lite för mycket på tankar om vad andra vill se, vad är ett snyggt instaflöde och vilka bilder får mest likes liksom. Och nu har jag ställt mig frågan – är det viktigt för mig?

Visst är det kul om andra gillar ens bilder och att man får fler följare, det är ju om inte annat underbart för ens bekräftelsebehov. Men jag har nog ändå kommit fram till att det viktigaste för mig faktiskt är att ha något viktigt att komma med. Jag vill inspirera andra att ta vara på livet. Och det viktigaste med att skriva här på bloggen och att lägga upp på Instagram är att jag själv också reflekterar över vad jag tycker är viktigt. Att jag genom att ha tankar som jag skriver ner bekräftar för mig själv att jag lever och tar vara på livet.

I morse skrev jag på Instagram – We walk this planet for such a short time. Have the wisdom to enjoy the journey. Och det är så sant. Ett liv går fort (och ja det känns lite jobbigt att tänka så) men det är så jag vill tänka för att jag ska ta vara på min tid och göra det bästa av den. Kärlek❤

Tid till det goda

Så var det tisdag och jag känner en sån oerhörd energi. Så skönt, vill bara göra massor. Just nu sitter jag med hårfärg i håret, den där hemska utväxten har visat sig de senaste veckorna så det var hög tid att göra något åt det. I går däremot gjorde jag ingenting. Det var ledig dag i skolan (Presidents day) och då sonen inte ska upp på morgonen så bryts alla rutiner. Jag gick upp och kokade kaffe som jag tog med mig till sängen och sen låg jag bara där och mös jättelänge. Yes, jag slappade!!

Och efter en dag i slappandes tecken så är det härligt att detta kommer bli en mer aktiv dag. Tyvärr har jag fått lite känningar i vänster vad vilket hände då jag var ute och sprang i söndags. Så typiskt nu när jag är i gång ordentligt, men det är väl just det att kroppen försöker säga att nu tar du det lilla lugna. Inte skena i väg och tro att du är en elitidrottskvinna (i alla fall inte riktigt ännu😊). Så därför så blir det ingen löpning på agendan i dag, utan motionen får bli en promenad till biblioteket.

I helgen blev det åter igen så uppenbart att vårt enkla hem ger oss så mycket mer tid till annat än en massa fix, städ och måsten. Vi har ju så lite att ta hand om och städningen går på ett litet kick. Även om vi har en yta på 90 kvm och en tonårsson i huset så är det inte många minuter som vi ägnar åt att se till att vårt hem är som vi vill att det ska vara. Okej jag erkänner att det är lite stökigt i sonens rum då han gärna slänger kläder på golvet och har stora svårigheter att bära ut disk och skräp. Men jag stänger bara hans dörr så har jag löst det också😉.

Det jag vill säga är att jag förstår mer för varje dag som går hur mycket mer tid som kan spenderas på att ha kul om du förenklar din tillvaro. Less things more you har jag precis myntat. För det är verkligen sant att färre saker ger dig mer utrymme till att ta hand om dig själv. Och är det inte det som är det absolut viktigaste av allt, att se till att må bra? Hur kommer det sig att vi har så lätt att lägga tid på det materiella, och ofta har så svårt att prioritera oss själva? Vill du inte hellre skita i att städa garaget nästa helg och istället ge dig ut i skogen med en god matsäck?

Som jag har skrivit tidigare så är det här med minimalism så individuellt och var du lägger ribban är förstås upp till dig. Det är inte fult att gilla grejer, inte alls. Det finns inget facit till vad som är rätt eller fel, du måste själv klura ut vad som passar dig bäst. Men jag tror att om du vill uppnå en stor förändring och ge dig själv mer tid till livets goda så krävs en rejäl utrensning. Försök tänka att allt du äger ska få plats i en mindre lastbil, en sån där som du kan köra med ”vanligt” körkort. Jag gillar den tanken själv, att allt jag äger det kan jag själv lätt flytta till ny plats på bara några få timmar. Men det är förstås jag och mitt behov av frihetskänsla….

Happy NU

Så var det fredag igen! Funderar på hur veckan har varit. Konstaterar att ytterligare en bra vecka har passerat, men som vanligt känns det också som den har gått med en rasande fart. Ja tiden går verkligen supersnabbt. Ofta kan jag tänka på olika stunder och upplevelser som känns som det bara var för ett litet tag sedan och sen inse att det var jättelänge sedan. Vissa saker som hände för typ tio år sedan kan kännas som det var häromdagen. Men det kan också vara tvärtom, att andra saker som hände bara för en kort tid sedan känns som det var evigheter sedan.

Veckan har som sagt varit bra. Jag jobbar på att verkligen njuta av att inte ha massor att göra. Alltså att tycka att det är okej att inte prestera en massa, att det är okej att ta det lugnt och tänka mycket på mig själv. Något jag märkt är att jag börjar känna mer. Jag vill inte påstå att jag har varit känslolös på något sätt, men kan nu förstå att jag faktiskt har stängt av mina känslor en del. När du har för mycket kring dig och drunknar i åtaganden och ansvar är det lätt att stänga av känslor. Det blir nog så för att du ska orka och överleva vissa saker. Jag börjar så sakta känna igen ”gamla” delar av mig själv.

Denna vecka har också varit min absolut bästa träningsvecka😊 Jag har sprungit fyra mornar i rad, tre på löpbandet och en utomhus. Jag har kört 5km på 30min varje gång. Nästa vecka ökar jag! Har lite smått börja titta på något lopp att anmäla mig till, för jag gillar ju det här med att tävla. Kan fortfarande drömma om att bli en riktigt duktig löpare som åker runt i världen och springer en massa lopp. Ja ja vi får se hur det blir med det, jag börjar väl med ett lopp till våren här i närheten och ser hur det går.

Så vad är jag mest glad för denna vecka? Det måste bli att löpningen känns så bra. Jag ser verkligen fram emot nästa pass. Men idag ska jag ta en vilodag. Och mest tacksam för denna vecka? Det är att jag känner att jag lever mer i nuet än för bara några veckor sedan. Det går framåt med att låta dåtid och framtid vara mer sekundärt och istället fokusera på här och nu. Det är inte lätt, ens tankar vill gärna skena iväg och tänka på det som varit eller hur det ska bli sen. Men det här med att vara bara i nuet är värt att träna. Det är ju ändå det som är viktigast just nu.

Lite uppdatering bara…

I bland önskade jag att jag kunde spela in mina tankar och direkt överföra dom till skriftligt. Speciellt när jag springer på löpbandet så kommer jag på massor av saker jag skulle vilja skriva om. Jag vet precis vad jag vill säga och hur jag vill uttrycka mig. Men när jag sprungit klart och annat har kommit emellan innan jag kan sätta mig framför datorn så kommer jag inte ihåg allt jag ville skriva om. Så tänk om tankar kunde bli skrift direkt.

Det har gått några dagar sedan jag skrev. Även om jag gillar att skriva så tycker jag att det är viktigt att lämna datorn helt ibland. Det blir ju att man glor i mobilen en hel del också, alltså lätt att det blir för mycket screentime. Men nu är det söndagsförmiddag här och jag sitter med en kopp kaffe. Maken och yngsta sonen äter frukost i soffan och tittar på nyheterna. Vi slappar alltså lite denna förmiddag. Det som jag har så svårt för, men försöker lite smått träna mig i. I alla fall en liten stund innan vi ska i väg och spela tennis.

Vad har annars hänt? I fredags var vi ner och hälsade på äldsta sonen. Medan yngsta sonen och hans flickvän gick på bio i närheten, så gick vi ut och åt middag med äldsta sonen och hans flickvän. Mycket trevligt och också gott. Det är så mysigt att gå ut och äta gott och jag brukar ofta unna mig en liten drink. I fredags blev det en Margarita🍹

I fredags var vi också på typ ett utvecklingssamtal i skolan med yngsta sonen. Det var så otroligt annorlunda än något utvecklingssamtal jag någonsin haft förut med någon av mina söner. Här fokuseras det bara på det positiva. Jag behöver inte sitta och höra på allt han MÅSTE utveckla, vad som MÅSTE förbättras och vad som INTE fungerar. Här ser man verkligen till individen och YOU ARE GOOD ENOUGH precis som du är. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om hur imponerad jag är över skolan här.

Och i fredags postade vi äntligen alla mina papper för att jag ska kunna stanna här och inte bara vara turist framöver. Det har tagit sån tid och fylla i allt, men nu är det i alla fall gjort👍😊

Var stolt istället

Nu har jag hittat en serie som jag inte kan sluta titta på. Så typiskt mig att inte kunna göra något lite lagom. Nej jag går verkligen ALL IN i det jag gillar för stunden och har mycket svårt att stoppa mig. Är det dålig karaktär det kallas? Och visst jag har tid att marathontitta på en tv-serie, så ska jag bara göra det? Det här med att vara lite av en extremmänniska kan vara lite jobbigt och jag har ofta tänkt att det skulle vara så mycket lättare om jag var en sån som hade lättare att begränsa mig.

Jag tror många känner igen sig i att ha drag i vår personlighet som vi skulle vilja vara utan ibland. Och jag vill inte ha dålig karaktär! Men är mitt bristande tålamod och att ha svårt att säga NEJ till mig själv något jag ska försöka jobba bort? Eller ska jag i stället se det positiva i vad det extrema i mig faktiskt är. Det får mig ju att bli väldigt engagerad i saker. Jag kastar mig lätt in i nya saker som lockar och jag kan alltid övertyga mig själv om det jag gör är det absolut bästa😊

Så när borde man försöka ta tag i sina sidor som man ibland tycker är lite jobbiga? Ska man alltid sträva efter ”utveckling” eller ska man istället vara tacksam för sina ”speciella” sidor av sig själv? Det är ju det där lite extrema (ALL IN RIGHT NOW) personlighetsdraget som gör att jag är JAG. Skulle det vara bättre om jag försökte utveckla ett bättre tålamod, tonade ner min spontanitet och nyfikenhet och sa nej till mig själv oftare?

Jag bestämde mig just för att köra på i ”gamla” hjulspår. Jag är som jag är och jag har ingen lust att utvecklas på vissa plan. Det är kanske det som är tjusningen med att blivit 50+. Jag har haft många år på att utvecklas till just den jag är och det kanske är dags att vara stolt över resultatet istället. Det finns säkert dom som avundas mina mer extrema sidor precis som jag sneglar och beundrar andras mer kontrollerade personligheter.

Summan av det hela – VÅGA VARA DEN DU ÄR OCH VAR STOLT ÖVER DET❤

Och för er som är nyfikna och vill ha tips på en serie som inte går att sluta titta på så rekommenderar jag HEMMA IGEN.

Vad skulle flytta in?

Vilka otroliga mängder snö det har kommit hemma i Sverige. Jag ser alla fina bilder av en massa snö. Vinterlandskap är väldigt vackert, verkligen! Men uh vad jobbigt det ser ut också. Jag kan inte säga att jag saknar det där med att skrapa bilrutor, halka och FRYSA. Nej jag är ingen vintermänniska, har aldrig varit. Visst att åka till fjällen och ha några dagars skidåkning kan vara kul, men att leva i eländet som vintern är i mina ögon det är jag glad att slippa.

Här några bilder från förra vintern i Sverige. Som sagt vackert❤

Vi har lite ”dåligt” väder här också. I går regnade det och var ganska grått på himlen. Inte så vanligt här. Och temperaturen ska bara ligga på dryga 15 grader under några dagar. Jag känner direkt att jag bara vill krypa upp i soffan och se en film och äta popcorn. Och så här några dagar är det ju lite mysigt, men tänk i Sverige ville jag gå i ide under flera vintermånader. Ett kallt klimat är tufft, det är inte lätt att hålla energin uppe då du inte får ljus och värme.

Nu ska jag inte prata väder mer (typiskt oss svenskar). Nu går vi över till det här med minimalism istället. Jag vet att det är många med mig som ser fördelarna med en minimalistisk livsstil. Jag har drömt länge om det här med att äga lite och ha det enkelt och ordnat kring mig. Jag vet inte varför jag så länge strävat efter det här, men jag vet att jag dragits till denna enklare livsstil sedan början på 2000-talet. Jag kom då i kontakt med Karen Kingstons, Clear Your Clutter with Feng Shui (eller Rensa i röran) och den har jag läst då och då som en bibel.

Det har tagit mig närmare 20 år att få till det, att komma till den nivå som jag vill ha. Jag skriver nivå för det här med minimalism är ju olika för alla, det finns ingen regel på HUR många saker du ska ha eller HUR enkelt ditt hem ska var inrett. Nej det är klart att alla hem ser olika ut oavsett om dom är minimalistiska eller inte. Det finns ju dom som är mer extrema och deras nivå ligger kanske på ett maximum på 100 tillhörigheter. Andra tänker inte på det viset utan strävar mer efter det praktiska eller vackra.

Min nivå har jag märkt ligger på att ha så få saker som möjligt men ändå vill jag ha det praktiskt. Jag vill att mitt hem ska innehålla det som förenklar mitt liv, inte krånglar till det. Så minimalism är individuellt och ens egen nivå måste givetvis bestämmas på hur familjen ser ut, vilka intressen du har och vad som är viktigt för just dig.

Det jag ofta sökte på nätet och i böcker var någon form av hjälp på vägen. Steg för steg metoder, checklistor och tips för att lyckas. Och det finns en hel del att hitta. Det mest vanliga tillvägagångssättet är att rensa bort lite i taget, att börja smått typ med en kökslåda och sen ta sig an större områden efter hand. Sen finns KonMari metoden som istället för områden menar att du ska rensa ut olika kategorier. Alltså i stället för att du ger dig på att rensa ut hela ditt vardagsrum så tar du och koncentrerar dig på bara böcker. Och då ska du rensa bland alla böcker i ditt hem oavsett var du förvarar dom.

Jag gillar KonMari metoden, den är väldig tydlig och får dig verkligen att tänka till vad det är för olika typer av saker du omger dig med. Jag gillar också det hon säger om att en sak ska ge dig JOY, att du ska ställa dig frågan om en sak tillför dig lycka. Det gör utrensningen enklare genom att hela tiden fundera på och ta beslut om en sak är viktig för dig eller inte. Om en sak glittrar tillför den dig troligen lycka och är då nödvändig.

Men jag har börjat tänka på att du skulle kunna kombinera lite KonMari med den mer vanliga metoden. Jag tänker så här…. att om du tar ett rum i taget, tömmer det helt och sen ställer tillbaka bara det som du vill ha. Det blir som att flytta in och inreda på nytt. Skulle du då inreda det precis som tidigare? Visst är det en intressant tanke? Du ska använda de möbler och saker du tidigare hade i rummet, men nu ska du rensa bort allt du inte längre vill ha. Jag är ganska säker på att det bara blir en bråkdel av det som tidigare var i rummet som får flytta tillbaka in. Är det inte så?

Visst kan det bli väldigt rörigt när du håller på. Att släpa ut allt från ett rum till ett annat kan ju innebära att det blir väldigt trångt och stökigt där alla möbler och saker från rummet hamnar. Men det är bara tillfälligt och för en ”kort” stund. Bara under tiden du bestämmer sakernas öde. Tänk nu vad kul att ha ett rum som är som ett blankt papper. Det kommer bli så mycket lättare för dig att börja om helt från början. Att börja med absolut ingenting och sen tillföra en sak i taget in i rummet. För varje sak du funderar på att ta in i rummet ställer du dig frågan om den tillför dig något. Behöver du den här saken?

Tomt rum – blankt papper. Fyll det bara med det som är viktigt.

Jag tror verkligen på att det skulle funka. Du behöver fortfarande vara väldigt motiverad till att vilja förändra ditt hem. Att du har bestämt dig för att ta i ända nere från tårna för att nå den där enklare livsstilen som färre saker leder till. Du måste vara beredd att rensa bort känslor som lurar dig om hur det ”bör vara” eller om vissa sakers värde och betydelse. Materiella saker kan ha ett hårt grepp om våra känslor och kan vara svårt att släppa taget om även om vi önskar det. Men det är nödvändigt att satsa om du ska kunna vinna.

Varför inte börja med att göra en tankelek för att pröva metoden? Börja med sovrummet och i tanken tar du ut allt och tömmer rummet. Om det är väldigt mycket saker så skriv ner allt. Blir listan lång? Skriv ner precis allt, minsta lilla sak som befinner sig i ditt sovrum. Fundera sedan på vad du skulle kunna stryka från listan. Vad skulle du behålla? Se till att stryka allt du inte tycker är nödvändigt att ha i ditt sovrum. Låt bara det du absolut behöver få flytta tillbaka in i rummet. Hur ser ditt sovrum ut då?

Så här ser mitt ut.

Mitt sovrum är mer eller mindre tomt och kanske är det inte precis det du strävar efter. Vilken nivå av minimalism man väljer är upp till var och en, vi har alla olika uppfattning om vad vi behöver för att trivas. Du kanske behöver ha en byrå, gillar växter och anser att gardiner är ett måste. Det finns inget rätt eller fel. Däremot så rekommenderar jag dig att hålla allt till ett minimum, det är ju just det som är minimalism. Att du ska ha så lite som möjligt av saker som tar din tid. Ett rum ska ge energi – inte stjäla den.

Jobba var?

To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all.

Oscar Wilde

Jag har börjat tänka lite på vad jag vill jobba med sen när jag kan. För stunden trivs jag med min ”påtvingade” arbetslöshet. Att få stanna upp mitt i livet och bara ta ett stort avbrott från yrkeslivet var något jag behövde. Att få ta dagen som den kommer under en längre tid och bara ha tid till det jag vill. Men jag börjar faktiskt bli lite smått sugen på att börja jobba. Frågan är bara vad jag vill jobba med?

Det är faktiskt inte helt enkelt. Jag försöker tänka på vad som är viktigast för mig och lista det. Men det är lättare att göra en lista på det som jag inte vill. Är det inte ofta så att det är så mycket enklare att veta vad du inte vill, men svårt att veta VAD DU VILL! Fast det kanske blir sak samma då det du inte vill är motsatsen till vad du vill. Det bara känns så negativt att lista det jag inte vill. Men så här ser mina listor ut i alla fall.

JAG VILL:
– kunna gå eller cykla till jobbet
– ingå i ett trevligt team
– ge service
– ha tydliga arbetsuppgifter

JAG VILL INTE:
– ha ansvar över andra
– sitta ner hela dagarna
– ha för stora krav
– ha ständig stress
– ha för lite att göra

Som ni ser så vill jag ha ett enklare arbete där kraven inte är för stora. Jag vill röra på mig, inte vara chef och ha trevliga människor runt omkring mig. Gärna ha mycket att göra (för att inte bli uttråkad) men absolut inte jobba under ständig press och stress. Och så vill jag veta vad som förväntar sig av mig, så jag kan klara av och känna mig nöjd Jag har kommit en bit på väg, eller hur?

Så vet du vad du vill och inte vill? Jobbar du med det du vill? Har du ställt dig frågan om Du lever som Du vill? För det är väl inte tänkt att du bara ska existera?

Inget sötsug längre

Haft ett bra gympass med både löpning på löpbandet och styrkepass för armar och ben. Tänkte att jag skulle köra precis samma pass tre dagar i veckan. Tycker jag har fått till det så bra och genom att göra precis likadant så behöver jag inte tänka bara göra. Sen har jag tänkt att komma ut på cykeln två dagar i veckan och göra en vandring varje fredag. En dag i veckan får vara vila. Känns bra att ha en plan. Så här får det se ut i februari månad har jag tänkt.

Sen måste jag få visa vad gott jag åt direkt efter gympasset. Blåbär är ju väldigt gott (och nyttigt). Och i går köpte jag både färska blåbär att ha på yoghurten, men också blåbärs-bagels. Alltså så jättegott. Jag delade på dom och stoppade ner en stund i brödrosten. Sen bara smör som smälter på dom. Verkligen mums!

Något som jag har upptäckt att jag blivit sedan jag flyttade hit är att vara mindre sockerberoende. Jag har alltid varit en liten sockerråtta, gärna stoppat i mig något sött som godis och druckit en hel del läsk. Konstigt nog har det här suget försvunnit nästan helt. Vilket jag förstås är jätteglad för, men det är ändå lite märkligt tycker jag. Visst tar jag ett glas läsk ibland och någon liten chokladbit, men jag är sällan sugen på det. I Sverige pulade jag i mig betydligt mer onyttigheter.

Nog att det inte finns lika gott smågodis här som det finns hemma i Sverige, men om jag skulle vilja så skulle jag förstås kunna hitta lite gott här också. Men det är som jag bara inte saknar det alls, drömmer varse om geléhallon eller vingummin som jag tidigare älskat. Vad beror det här på? Kan det vara så att jag mår så mycket bättre nu, att min kropp är i bra balans igen. Och då längtar den inte efter eller vill ha en massa skit. Mår kropp och själ bra så vill du ha det som är bra för dig. Och får du i dig det som är bra för dig så mår du ju bra. En god cirkel med andra ord👍😊

Ha en härlig onsdag❤

Om att fatta egna beslut

Kom precis hem från en cykelrunda på dryga 13 km. Helt slut, men åh vad skönt det är att ta ut sig ordentligt. När jag cyklar bubblar det i huvudet. Och nu känner jag sånt behov av att skriva. Och det jag tänkt mycket på sista tiden är hur olika det är här jämfört med Sverige när det gäller inställningen till människans egna förmåga. Vad menar jag med det? Jo framförallt så tänker jag på att du här har en större frihet att få ta egna beslut om vad som passar dig och din familj bäst. Och ditt val accepteras mer. Det finns inte lika tydliga normer om vad som anses rätt eller fel när det gäller många livsval.

För att ta ett enkelt exempel så tar jag det här med homeschooling, alltså hemundervisning. Här får du om du själv vill undervisa dina barn i hemmet. I stället för att gå till ordinarie skolan och sitta i ett klassrum med andra elever väljer många att själva ta hand om sina barns skolgång. Det här kan ju låta märkligt för oss svenskar som inte har detta som ett alternativ och kanske inte ens visste att det faktiskt är ganska vanligt att göra så här borta. Men just det här gör det så tydligt att du har en större frihet att själv välja hur du vill göra, vad du tror (och vet) är det bästa för ditt barn.

Jag hade en period för några år sedan då jag hade önskat att jag hade kunnat få ha min yngsta son hemma och fått undervisa honom själv. Han hade väldigt svårt att fungera som det är tänkt och må bra i skolmiljön. Jag spenderade åtskilliga timmar i klassrummet med honom varje vecka för att han skulle få en chans att tillgodogöra sig någon form av undervisning och inte totalt mista sin självkänsla på vägen. Det var en kamp varje dag och tillslut tog jag faktiskt saken i egna händer och hade honom hemma en dag i veckan för att vi båda skulle få ett andrum. Ett beslut som sågs mellan fingrarna, men inte alls var godkänt förstås.

Varför fick inte jag ta beslutet att göra det som jag trodde (och visste) var bäst för min son för stunden? Varför är det tvunget att alla måste vara och göra likadant? Varför vet andra bättre än du själv? Det jag är så trött på är detta överförmynderi som förminskar den egna människans förmåga att själv fatta beslut. Att alla är inte lika, att alla fungerar inte på ett likadant sätt och ett och samma recept blir inte det bästa resultatet för alla.

Nu tror jag visst att det finns väldigt mycket fördelar framförallt socialt med att gå i ”vanlig” skola. Att ha kamrater och utbildade lärare runtomkring sig är förstås positivt och kanske det dom flesta också önskar och vill. Men i bland är det ju så att det finns orsaker som gör att det skulle vara bättre att få välja en annan väg. Och är det inte så att du borde få ta dina egna beslut? Att vi människor skulle må bättre om vi fick anpassa våra liv lite mer fritt till vad vi själva tror (och vet) är det rätta.