Våga mera

Härligt nöjd med att gjort min nya morgonrutin även denna morgon. I dag fladdrade tankarna lite mer, att meditera är inte alltid lätt. Jag brukar försöka tänka att jag stirrar in i en lägereld och bara fokusera på det. Men jag har ett sånt där huvud där tankar snurrar i hög hastighet och gör tvära kast från en tanke till en annan. Det är bara att träna och stirra djupare in i lägerelden. I alla fall så rusade 50 min på snabbt och efter de avslutande yogaövningarna så kände jag mig pigg i hela kroppen (och knoppen).

Jag har fortsatt läsa Vem gråter vid din grav? av Robin Sharma. Det som jag vill ta upp i dag är det här med att ta risker. Hur viktigt det är att våga släppa på trygghet och inte låta dig stanna kvar i din komfortabla zon om du verkligen vill uppleva livet. Att inte våga och att göra sånt som kanske skrämmer dig kommer troligen leda till att du ligger på din dödsbädd och ångrar dig. Man brukar ju säga att du ALDRIG ångrar sådant du vågade göra (trots eventuella misslyckande) men ALLTID ångrar det du inte gjorde.

Så hur tänker ni kring det här? Är det bäst att vara försiktig, ta det säkra före det osäkra och hela tiden värna om tryggheten? För mig låter det där så trist. Även om jag ibland har blivit så trött på mig själv och önskat att jag kunde nöja mig med den ”enklare” vägen, så är jag glad att jag är mer typen riskmänniska och vågar gå emot strömmen. När man är svensk så får de flesta av oss tidigt lära oss att det är viktigt att bygga upp en trygg tillvaro för att kunna ÖVERLEVA livet. Jag har ofta lyckats streta emot och för det mesta vågat ta steg som inte alltid inbjudit till det säkrare och tryggare livet.

Du vill ju inte ligga där ledsen på din dödsbädd och ångra att du inte gjorde allt det där du skulle velat. Då är det försent. Då önskar du säkert att du kunde få mer tid till allt det där du valde bort, allt det där du inte vågade göra och konstaterar att du skulle levt helt annorlunda om du fick en ny chans. Men du får ju inte en ny chans, du får ett liv och det måste levas här och nu. Innan det är försent. Så för att leva utan att sen ångra sig – BÖRJA TA MER RISKER!!

Livet handlar om val. Det är du som väljer hur du vill leva och vad du vill uppleva. Sluta jaga trygghet och börja jaga möjligheter. Du formar själv ditt liv. Visst saker händer, sånt du inte kan påverka. Men även där har du ett val, du väljer hur du ska hantera det och hur det ska påverka dig. Och allt du faktiskt kan påverka själv och väljer att ändå inte göra det kommer du troligen ångra en dag.

”Your time is limited so don’t waste it living someone else’s life. Don’t be trapped by dogma – which is living with the results of other people’s thinking. Don’t let the noise of others’ opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to became. Everything else is secondary.” 
(Steve Jobs)

Våga vara…

Det här med att skriva är inte helt enkelt. Jag har så mycket jag vill skriva om, men det blir lätt att jag funderar för mycket istället för att bara skriva av mig. Det kanske blir lättare med tiden, men framförallt tror jag det har med att våga uttrycka sig som det blir. Inte gå tillbaka och peta för mycket i texten och analysera fram och tillbaka om någon verkligen vill läsa det jag just skrivit. 

Visst är det viktigt att ett inlägg blir bra. Ska det vara intressant för andra att ta sig tiden att vilja läsa så förstår jag att viss tid och arbete behöver läggas ner. Men som sagt att överarbeta ett inlägg gör nog att det förlorar sin charm. Åtminstone så försöker jag nu inbilla mig det, så att det blir lättare och kommer gå snabbare att producera blogginlägg. Nu med ett par veckors bloggande bakom mig är det väl dags att försöka få läsare. Så hur gör jag?

Det finns ju massor av tips att ta del av på nätet.  I går hittade jag 27 sätt att driva trafik … och den tänkte jag nu följa. 

Om vi återgår till det här med att våga. Jag är en kluven person när det gäller att dela med mig av mig själv. Jag är en person med hög integritet och för mig är det inte naturligt att släppa in andra för nära. Och då undrar ni förstås varför i hela friden ska du då blogga? Handlar det inte om att just vara väldigt öppen och bjussa på sig själv? Och om jag nu inte är så duktig på det så kan man ju verkligen fundera på hur det ska gå för mig att blogga?

Så min lösning får bli Fröken Öken. Jag kan då skriva, tycka och dela med mig av det jag tänker men ändå gömma mig lite bakom en fasad. Jag tycker inte det är fegt utan bara ett bra sätt att anpassa bloggandet till mig. Jag är ju inte den första som skriver under pseudonym och det kommer nog ge mig den frihet som jag behöver för mitt skrivande. Jag behöver helt enkelt få vara lite anonym😎